Göteborgsposten – 18 februari 1874, sida 2

ven den olägenbetev, att de i dessa utskott j invalde ledamöter icke ha så lätt att inse gränsen för ein makt, utan understundom falla i den förvillelsen att dem tillhör ej blott att utreda frågorna, utan jemväl att med rikedagens makt så att säga afgöra dem. Synnerligen gäller detta om statsutskottet, hvilket ej rätt gerna vill glömma den förändring, som skett med deteamma, i det att den förstärkta statsutskottsinstitutionen genom den nya riksdagsordningen blifvit uppbäld. Det sätt, hvarpå kompromissen mellan det De Geerska partiet och landtmannapartiet ioom statsutskottet blifvit uppgjord, höntyder på, att nuvarande statsutskotts ledamöter hysa den meningen, att deras beslut skulle blifva fullkomligt afgörande för riksdagen. För vår del tro vi dock, att statsutskottet handlat minst eagdt oförsigtigt. I all synnerhet hålla vi för, att det De Geerska partiet varit mycket oklokt, då det sålunda vid rikedagens början velat liksom genom öfverraskning framtvinga en kompromiss i en fråga, hvilken ännu hade så ringa blifvit afhandlad inom den stora massan af riksdagsmännen, helst det i en bast tillkom: a beslutet klarligen hvarken kan tillfreasställa byråkratien eller den delaf Andra kammaren, som har fullt allvar med att vilja införa en klok användning af statsmedel. En kompromissa i politiska frågor bör vara det slutliga resultatet af allvarliga och omfattande strider mellan den som bör, då det befinnes att något annat medel ait komma till ett slut icke gilvos. Men i denna ordning bar det härvidlag icke gått, ty byråkratien och den sparsamma demokratien ha ej brutit någon lans med hvarandra, såvida det ej skall antagas att det De Geerska partiet är on målsman för den förra; och det är ju icke meningen. Vi befara, att represontanterna för den sparsamma demokration, af hvilka icke få hatva plats i utskottet, denna gång låtit 2 och 2 utgöra 5 mer än de eljest pläga vid dylika fall, eller rättare sagdt att do, derför att frågan kom dem så hastigt uppå, ej fått nog tid att öfverväga, hvilken fara för framtiden som ligger i det fattade beslutet. I annan händelee skulle de nog ha kommit till insigt af att det icke innebär den ringaste garanti för att icke en blifvande regering af den politiska meniags skiftning, som framkallat kompromisson, lätt kan komma att bibehålla hela detta system af att staten betalar utan att något väsentligt arbete blir utfördt, hvilket system det ju var afsigten att gifva dödsstöten åt. Genom denna kompromiss har frågan råkat i en återvändsgränd, från hvilken det icke är lätt att komma ut. Åtminstone lära de, som vid denna färd varit kuskar, ej få ekäl att rosa marknaden, ty om de ock för tillfället möjligen skulle vinna sin önskan, så ha de dock gjort sig till föremål för misstankar af ett slag, eom plär leda till obehagliga följder. Emellertid böra de, som ha allvar med talet om sparsamhet och reorganisation, Vara glada öfver att de redan från början lärt känna sitt folk, och verkan af denna bekantskap torde icke särdeles länge låta vänta på sig, ty ingenting förtretar folk så mycket som när de finna sig genom andras vållande ha i ea hastig vändning deltagit i beslut, dem de vid närmare besinnande ej kunna gilla. Om än de skulle anse klokheten bjuda att icke genast göra för stort buller, så gror dock förtreten och växer för att vid lämpligt tillfällo bryta sig fram. —A f —