Göteborgsposten – 18 februari 1874, sida 2

är tom eller ej. Ni skall fråga er, om er unga hustru multnat till stoft, eller om hon vandrar hjelplös, okänd omkring i den stora onda verlden. Om ni ej undersöker hennes likkista, skola tviflets och fruktans demoner göra er till den olyckligaste bland menniskor. Sjelfsa möjligheten af att mina ord äro sanna skall alltid framställa sig för er och bli en anledning till bittra själsqval. Ni skall aldrig bli fri från en hemlig fruktan — — Mr Bisset, ioföll Tempest, jag protesterar åter mot ort sätt att uppröra mylords själ. Han kan ej uthärda det — och icke jag heller. — Och hvad mer är, fortfor polistjonstemannen utan alt låtsas om afbroitot, ni skall ej våga att gifta er med miss Monk, mylord, så länge ett enda tvikvel qvarstår rörande verkligheten af er hustrus död. — Mr Bisset, utbrast åter Tempest harmset, jag måste ånyo protestera — — Tyst, min vän, sade lord Chetwynd. Bisset har rätt. Efter hvad han har sagt oss här — huru förmätet det än kan tyckas vara — skall jag alårig känna en minuts lugn, hvarken nutt eller dag, förrän jag undersökt min stackars hustrus likkista. Jag vet ej hvad jag skall tro eller tänka. Naturligtvis är min hustru verkligen död; men jag kan ej få lugn, förrän jag vet att hennes ben ligga i kistan der nere i hvelfvet. Jag måste veta det denna samma natt — inom en timma. Mr Bisset skall åtfölja mig, det vet jag. Mr Tempest, vill äfven ni följa mig? Upptäcktsresauden samtyckte. Hau hade verkligen en feberaktig längtan efter att få bevis på, huruvida Bernice var död eller ej. — Vi skola gå nu, sade Bisset hastigt. Våra undersökningar här äro afslutade. Kom! Han tog sidenklädningen, nu fläckig och gulnad och skrynklig, öfver armen, hvarefter alla tre begåfvo sig från