det 1 818 en 10TmIIg protest mot del satt, hvarpå Tyskland i sig införlifvat, emot befolkningens vilja och åtminstone utan dess hörande, deras provinser. Skall den tyska rikedagens majoritet; såsom den förut gjort med polackarne och de danska slesvigarne, med hån tillbakavisa detta förslag, eå skola antagligen de deputerade från Elsas-Lothringen vägra att deltaga i riksdagens förhandlingar och med en sormlig protest lemna salen. Det är, hvad man än må säga, likväl ett obehagligt skådespel för tyska regeringen att vid sin riksdag höra dessa protester mot gjorda eröfringar ständigt återkomma, utan att de eröfrade befolkningarne kunna på något sätt böjas eller vinnas. Det engelska bladet Daily Telegraph för d. 6:te d:s innehåller en berättelse från Paris, hvari meddelas ett samtal, som bladets korresp. skall hafva haft med den franske premierministern, hertig de Broglie, och hvari denne uttalar sig rörande det franska kabinettets politik i den närmaste framtiden. Daily Telegraphs berättelse har väckt en del uppseende i den franska hufvudstaden, och de officiösa tidningarne ha skyndat att vederlägga den, fastän de icke neka till, att ett samtal mellan ministorpresidenten och en ergelsk korresp. verkligen egt rum. Journal des Dbats af d. 7 d:s innehåller en ledande uppsate rörande denna sak, i hvilken skrifves: Hertigen af Broglie skall hafva uttalat sig angående den verkning, hans bekanta rundskrifvelse till prefekterna i anlednirg af mairelagen utöfvat hos de olika partierna i Frankrike. Om republikanerna tro sig genom Gambettas interpellation kunna tvinga regeringen att uttala sig för republiken, hafva de misstagit sig; ty det är regeringens fasta beslut att skaffa aktning åt kammarens votum, och detta går ut derpå, att frågan om regeringsformen skall i 7 år stå oatgjord. Regeringen skall — lär hertigen eagt — derför straffa hvarje försök att upprätta republiken lika strängt som hvarje försök att upprätta det legitima konungadömet. Frankrike skall i 7 är vara en res publica, hvars imperator är Mac Mahon, Härtill yttrar sist nämnda blad : Vi vänta oss få se ministern vid sitt verk, och om han lyckas grundlägga detta nya slags regeringsform, som samlar två så väsentligt olika ider i en högre enhet, då skall han komma alla gamla och nya lagstittare på skam. Broglie vill alltjomt stå på kompromissens grund. Om några dagar skall en interpellation af Gambetta rörande just nämnda rundskrifvelse komma under förhandling i nationalförsamlingen, och hertigen skall då uttala sig häröfver. Någon upphetsning synes i anledning häraf råda, och flera korresp. säga ganska öppet, att hertigens ställning nu åter blifvit vacklande. Vi hafva under någon tid haft föga att förmäla från Spanien, der dock ställningen allt fortfarande är särdeles egendomlig. Hvad nu först beträffar norra Spanien, der intresset hufvudsakligen eamlar sig kring den af oarlieterna belägrade rika handelsstaden Bilbao, så hade regeringebefälhafvaren i dessa trakter, Moriones, börjat framrycka med sina trupper öfver Vellaro till stadens undsättande, under det han samtidigt låtit en i Santander samlad spansk eskader afgå mot det af carlisterna besatta Portugalete och beskjuta platsen, i afsigt att äfven från sjösidan komma Bilbao till bjelp. Det har nu visat sig, att planen ej kunnat fullsöljee. Moriones har måst äter draga sig tillbaka, och eskadern har lemnat Portugalete samt återvändt till Santauder. Då Bilbao såg sig sålunda öfverlemnadt åt sig sjelf samt hotadt af carlietbatterierna på Archandooch Santo-Domingo-bergen, hvilka endast ligga omkring 6000 fot från stadens midt, synes det hafva lyssnat till carlisternas anbud om ett fredligt uppgifvande, så att underrättelsen om Bilbao antagligen i de närmaste dagarne kommer att ingå pr telegraf. Att carlisterna redan anse Bilbao för så godt som intaget, framgår deraf, att general Elio endast efterlemnat en division utanför staden och vid mynningen af Nervion, och att han redan d. 28 jan. brutit upp mot Durango, åtföljd af Don Carlos sjelf och 11 bataljoner. Afven Lizaraga har brutit upp från Tolosa för att stöta till Don Carlos. Söder om Ebrofloden har regeringen till sitt förfogande knappast 15,000 man, fördelade i smågarnisoner. Allt skulle dock kunna få ett annat utseende om det ginge an att blotta Madrid och etäderna i södra Spanien på trupper; men det vågar ej marskslk Serrano, som sjelf sitter väl mycketå osäker pååsin plats. General Pavias statekupp vid cortesupplösningen insatte som bekant en koalitionsregering, der alla partier voro representerade med undantag af intransigentes, carlister och alfonsister. Denna regering har redan någon tid varit söndrad inom sig, och nu förljudes det, att splittringen inom ministeren är sådan, att den måste sprängas sönder. Serrano måste derför vara beredd på att nödgas en vacker dsg göra en ny kupp. TIlll stöd för en sådan har han likväl endast militären. Och han vågar nu ej göra sig af med den och skicka den mot carlisterna, hvilka emellertid åter befinna sig i framryckande. Från Frankrike skrifves, att assisdomstolen i Melun dömt furst Soutzos, eom sköt furst Ghika i en duell, till fyra åre fängelse samt hans och furst Ghikas sekundanter till två åra fängelse. Jules Favre har nu börjat inför rätten sitt stora tal för de anspråk, som de s. k. holländske bourbonerna uppställt, att blifva för äkta bourboner erkände. Vi skola vid ett annat tillfälle närmare redogöra för de företeel