Göteborgsposten – 13 februari 1874, sida 2

tidning tager sig friheten att begagna så väl mot finansministern som mot våra embetsmän i allmänhet. Vermlands läns Tidning har nomligen följande utlåtelser: Då hr grosshandlaren C. F. Wern förflyttades från pulpeten i Göteborg till en taburett vid konungens rådsbord, antog mången, att det nya statsrådet, en man, som aldrig beträdt embetemannabanan, ej heller skulle vara bekajad med den byråkratiska skråanda, eympatier och tänkesätt, hvilka vanligen vidlåda dem, som hela sitt lif uti embeten i statens tjenst passerat graderna; äfvensom att hr Wern, såsom finansminister, icke skulle framställa tablåer öfver statsverkets ställning, dess tillgångar och utgifter, i det vanliga statsmannamansret, d. v. s för att slå blå dunster i ögonen på landets representanter och bebyggare. Att man i denna törutsättning misstagit gig, bar flere gånger visat sig och bekräftas ytterligare af hr W:s uppträdande i Andra kammaren, till försvar för embetsmannalönernas förhöjning. Hr W. tvekar icke att insinuera, det öfverskotten å de af sista riksdagen förslagsvis beräknade statsintraderne, icke skola vara tagna ur folkets fickor; men hvarifrån komma de då? Svenska statsverket har ej annekterat några franska milliarder, eller gjort någon annan känd vinst på utlandets bekostnad; sålunda är ovedersägligen hvarje öre, som i statskassan finnes, på ett eller annat sätt taget ur svenska folkets fickor. Hr W. vill ej, att skattelindring skall ega rum med anledning at tillfällig behållning! Men, att använda dessa beprisade öfverskott, som nu framhållas såsom en enkans oljekruka att smörja embetsmännen med, det är riktigt det, fastän desamma, när allt kommer omkring, blott bestå af en humbug i räkneväg; ty de hafva uppkommit derigenom, att föregående statsregleriog upptagit tulloch bränvinsm. fl. medel till lägre belopp, än hvartill de uppgått. Öfverskottet är sålunda beoiset på, att af landet uttagits högre skatter än som erfordrats till bestridands af statens utgifter; och det rätta härvidlag vore, att nedsätta skatterna med samma belopp som öfverskottet nu utgör, men ingalunda att offra detsamma till bibehållandet af lyx och vällefnad åt en mängd embetsmän m. fl. Granokar man den söreslagna statsregleringen, eå finnes i verkligheten äintet öfverskott till de föreslagna statsutgifternas bestridande, utan tvärtom statsbrist, som br Weern vill fylla genom nya lån, eller som det på br W:s språk heter, genom Jörsäljning af stats-obligationer. Det skulle vara rätt intressant att ha hört grosshandlaren Weerns omdöme om en af sina kunders, t. ex. en småstadshandlandes eller vormländak brukspatrons förfarande, om denne för sin förlagogifvare, grosshandlaren i Göteborg, skulle förevisa sin stat, upptog försäljningen af egne skuldsedlar (obligationer) säsom tillgång att bilda öfverskott till bestridande af nya onödiga och opåkallade utgifter? Svaret torde blifva, att man som finansminister och grosshandlare icke bar desamma åsigter, och att det ej lönar mödan att försöka lura groeshandlare på samma sätt, som man lurar bönder. En vermlandsbonde anmärkte om oriktiga räkningar? di addera så ellikar. Då vi misstänka, att Wermlands läns tidning likasom möjligen andra inbillade roppositionsledare, för sin deciderade hållnivg trott sig kunna hemta något stöd af de anfall, som nyligen med anledning af propositionen om stats regleringen och förslaget om de nya jernvägslånen i Andra kammaren till en del i mycket sväfvande forra rigtats mot finansministern, kan det icke vara ur vägen att omnömna, att vederbörande redan vid den förberedande behandlingen af nämnda proposition lära hafva funnit, att anklagelsen, att finansministern skulle afsett att betäcka löpande utgifter med upplånade medel, varit förhastad.