Göteborgsposten – 13 februari 1874, sida 1

— — — ——— — gen ko du vet. — Ja, jag vet det, sade Monk, i det han trögt reste sig upp från sin länstol och började gå af och an; men med din smak för lyx torde du nog finna tillräckligt många utvägar till att sätta hans penningar i omlopp. Jag längtar efter att bli rik, jag också. Låt oss vara vänner nr, Sylvia. Du känner mina hemligheter, och jag känner dina. Du skall få se, att våra intressen lätt nog låta förena sig. I miss Monks inre föregick en häftig strid. Hon var uppfylld uf bat och raseri. Hon längtade efter att utgjuta sin vrede öfver Gilberts hufvud, men en känsla af försigtighet höll henne tillbaka. — Du har rätt, sade hon slutligen med dämpad röst. Det gläder mig, att du ej har motarbetat mig. Det är bra att få saken klar och veta i hvad förhållande vi stå till hvarandra. Var en vän fill mig, Gilbert. Jag står nästan ensam i verlden och skall belöna dig för din trohet mot mig. Monk blef öfverraskad af den ovanligt ödmjuka ton, hvari hans syster yttrat de sista orden. Han betraktade henne uppmärksamt och räckte henne så handen till tecken af vänskap. — Du kan lita på mig, sade han. Men nu måste jag gå, Sylvia. Jag tycker mig höra steg på golfvet uppöfver oss. Den fördömde polistjenstemannon måste smyga omkring deruppe. Jag kommer att hålla ett-vaksamt öga på honom hädanefter. Om han spionerar, är bäst att jag går in till mig. Han närmade sig åter dörren, Gamla Ragee kastade en betydelsefull blick på sin herrskarinna. Miss Monk nickade. Hinduqvinnan skyndade att öppna dörren. Utan en blick på henno trädde Gilbert Monk ut i förstugan, och dörren tillslöts efter honom. Ragee sköt regoln för och lyssnade till hans bortdöende fotsteg, hvarefter hon vände sig mot sin matmor. mma ut dermed. Han är utomordentligt rik, som i BFT UNNA