Göteborgsposten – 12 februari 1874, sida 1

A2A ——— —ö—ö denna gång kunnat försäkra motsatsen? Måste jag ej till hvad pris som helst vidhålla hvad jag sagt. Jag förnekade derföre på det bestämdaste för mr Bisset, att jag sett någon vålnad. Han sade mig då, att du sagt att jag sett den. Jag vidhöll ändock mitt förnekande. Hvad han tänker om mig, vet jag ej. Huru vågade du på detta sätt indlanda dig i mins angelägenheter? Huru vågade du försäkra, att jag sett den sällsamma qvinnan? — Jag kunde ej göra på annat sätt. Jag blef alldeles nödsakad dertill. Min mening var att varna dig i tid, men det är ju ingen skada skedd. Denne polistjensteman är ej mycket begåfvad å hufvudets vägnar. Han är af god familj och har kommit till den plats han innehar genom sina relationer. Polismästaren har skickat hit honom blott för att skryta med, att on så fin gentleman finnes i polisens leder, det är min öfvertygelse. Miss Monks läppar kröktes till ott föraktligt småleende. — Har du så liten iakttagelseförmåga som dina oiu tyckas utvisa? utbrast hon. Är du så förblindad, så dum? Denne PBisset är en af de slugaste män i hela kåren. Han bibehålier ett sprättaktigt yttre blott för att dölja sin verkliga karakter. Han dum? Du her aldrig begått ett större misstag i hela ditt lif. Han är slug, fruktansvärd, farlig. Monk skrattade. — Du tilldelar honom alla egenskaper, som romanernas poliskarlar ega, sade han. — Jag har deremot ej ens gjorf honom full rättvisa. Var på din vakt emot honom, Gilbert. Han skall locka :ur dig dina hemligheter i trots af dina bemödanden att qvarhälla dem. Jag skall berätta ett exempel, som kan gifva dig en antydah om huru farlig ban är. Då jag i dag gick med honom på terrassen, hörde Ragee sägas att han var polistjenstemannen och kom ut för att gifva mig en varning om att vara på min vakt emot honom. Ragee talade med mig på hindostanska, och då hon var borta