Göteborgsposten – 12 februari 1874, sida 1

Gengångerskan.) Roman af mrs Harriet Lewis. (Ofverr. från Engelskan): — Nå ja naturligtvis, sade Gilbert i hånfull ton. Jag tviflar oj på, att hon har ditt förtroende, Sylvia, och jag kan gerna tala så att hon hör det, fastän hon icke har mitt. Jeg har ej mycket att säga dig. Vålraden på Chetwynd Park har befunnits vara en lefvande qvinna. Som hon således ej är någon okroppslig varolse, någon uppenbarelse från ca annan verld, följer det af sig sjelf, att du måste ha sett henne åtminstone två gånger. Under sådana förhållanden har jag varit tvungen att säga Chetwynd, att du sett vålnaden men förnokat det af ren försigtighet och omtanka för hans eget sinneslugn och välbefinnande. Jag tror att jag sade honom, att du antog den hvitklädda gästen vara en vålnad, och att du ansåg ett erkännande deraf skola komma att inverka skadligt på Chetwynds redan förut öfvorretade sinne. Jag stod med ett ord på ditt bäste, så mycket jag förmådde, och hans aktning för dig har blifvit ännu större genom det af mig framkastade beviset på din ömhet och omtanka för honom. Jag skulle ha omtalat förhållandet förr, men skötandet af mina egna affärer har kommit mig alt glömma det. I alle fall har jag nämnt det tids nog, eftersom polistjenstemannen ej ännu haft något enskildt samtel med dig, och Chetwynd har ej haft tid att fråga dig. Nu har jag ivgentiog mer att säga, utan går till mitt eget rum. ) Forts. N:o fr. 34,