Göteborgsposten – 9 februari 1874, sida 2

dochowski, ty de hemsökas ständigt af böter och utmätningar. I desea dagar har utmätning för andra gången gjorts i biskopens af Mänster bo, och erkebiskopen af Köln har dömts till böter, derför att han anstält prester, utan att bry sig om de i den nya lagstiftningen föreskrifna vilkor. I fredags började vid appellationsrätten i Paris den märkliga process, för hvars grunder vi redan förut närmare redogjort. Det är de 8. k. holländske bourbonerna, Adalbert och Awålie af Bourbon, hvilka här uppträda som kärande mot grefven af Chambord, i det de som bekant påstå sig vara barnbarn at den Ludvig XVII,, som år 1845 dog i Delft och på hvars grassten man ännu kan läsa: Ludvig XVII, konung af Frankrike och Navarra. Det är, såsom vi förat nämnt, Jules Favre, som försvarar de föregifna Bourbonernas sak. Då greftven af Chambord förlidet år uppehöll sig i Holland, mottog han från grefve Gruau de la Barre, som med stor ifver åtagit sig Adalberts och Amlies sak, ett bref, hvari han kategoriskt uppmanades att afstå från sina usurperade rättigheter. Processen skall sannolikt komma att antaga jättelika dimensioner, emedan en mängd vitnen skola inkallas, hvilka personligen känt kärandenas farfader, urmakaren Karl Wilhelm Naundorf, som hade tagit sig titeln hertig af Normandie, och avtalet af de aktstycken, hvilka skola framläggas i rätten som bevisningsmedel, utgör öfver 200, hvaribland en förklaring från flere läkare, enligt hvilken man på hertigens af Normandie lik såg eamma ärr och födelsemärken, hvilka bevisligen funnos på Ludvig XVI:s son. Enligt en tidning i Haarlem, som försvarar de holländske bourbonernas sak, har Adalbert de Bourbon under sista tiden från ett visst håll mottagit tillbud om högst ansenliga penningesummor, för att han skulle un: derlåta att göra sina rättigheter gällande, men han har föredragit en holländsk officers ärofulla, om än mindre böga ställning (Adalbert är premierlöjtaant vid ett infanteriregemente, som ligger i garnison i Haag), framför att afstå från sina rättigheter. Det skall vara säkert, att pretendentens farfar år 1834 mottog ett liknande förslag från Ludvig Filip. Hertigen af Normandie erbjöd noml., att han skulle i ett af de rum, som beboddes af konungen, öppna ett hemligt skåp i väggen, hvilket endast varit kändt af Ludvig XVI och honom och hvari det förutom saker af stort värde, isynnerhet juveler, skulle finnas mycket vigtiga papper. Ludvig Filip ville gå in derpå och lemna fipnaren alla dyrbarheterna, hvaremot denne skulle afstå från papperen. Hertigen af Normandie vägrade, underhandlingarne afbrötos, och bertigen måste lemna Frankrike och Paris. Alla, som settAmlie af Bourbon, äro eniga derom, att kon i on) förvånande grad liknarl porträtten af Marie Antoinette. Farfadrens ansigte hade en stående likhet med bourbonernas, och en af hans döttrar liknade i hög grad Marie Antoinette. I Holland, der de här nämvda bourbonerna uppehållit sig en lång tid och knutit många förbindelser, intresserar man sig mycket lifligt för denna sak, hvilken väl nu skall tilldraga sig hela verldens uppmärksamhet, ty hennes intresse för rätte gångar, iaynnerhet af denna art, är oförminskadt. — a iL—ai. UtC—