Göteborgsposten – 9 februari 1874, sida 2

Från Utlandet. De från England ingängna telegrammen bekräfta regeringens nederlag vid de nu försiggångna valen. Af de val, som i fredags voro kände, omkring fyra femtedelar af hela antalet, hade de konservative fått 227 och de liberala 193. De förre hade vunnit ej mindre än 61 nya platser, under det att de liberale, i ersättning för hvad de sålunda förlorat, endast vunnit 24. Den engelska pressen bekräftar nu detta nederlag, som man dock borde kunnat vänta sig, och sjelfva Timesantager, att ministeren Gladstone måste begära sitt afsked, innan det nya parlamentet sammanträder, hvilket skall ske den 5 mars. Beklagligen synes valkampen denna gång ha varit ytterst våldsam och häftig, ty oroligheter hafva på flere ställen, egt rum, och många personer ha tillochmed blifvit dödade. Så vidt vi veta, har hittills blott en arbetarekandidat blifvit vald, neml. Macdonald i Stafford, som således är den förste arbetarerepresentant som fått säte i parlamentet. Den kände politiske skomakarenOdger har deremot fallit igenom, tyckes det, eftersom ingen telegrafisk underrättelse om hans val ingått. Det bar antecknats såsom någonting egendomligt, att valkretsen Marylebone i London, hvilken hittills städse valt liberale, denna gång valt en konservativ representant. Otvifvelaktigt är, att den hemliga omröstningen, som nu för första gången tillämpats allmänt, har haft en ej ringa del i valens utgång, jemte den trötthet vid Gladstone-Lowes styrelseprinciper, som onekligen beherskar en god del af briterna. Hvad Gladstones eget val beträftar, så har han betecknande nog denna gång ej erhållit mer än 5961 röster, under det han vid näst sista valet deremot erhöll 6386. Erkebiskop Ledochowskis fängslande anses af den national-liberala tyska pressen vara en betydelsefull afdelning i den kamp, som statsmakton i Preussen måste föra med den romersk-jesuitiska kyrkan. Det betydelsefulla skall väl ligga deri, att preussiska regeringen icke ryggat tillbaka för följderna af de kyrkopolitiska lagarne; ty det. kunde med matematisk säkerhet beräknas, att en sådan akt skulle inträda, alldenstund erkebiskopen ådömts en del böter, som han vägrade att betala. I början utpantade man hos honom, men sedan man tagit ifrån honom allt hvad han egde, hade man endast valet mellan att antingen göra ett återtåg oller låta erkebiskopen afsitta böterna i fångelse. Det första gick ej, och den tyska regeringen har derför, ehuru tydligen icke gerna, låtit häkta Ledochowski. Redan kl. 5 på morgonen d. 3:dje d:s infann sig polisdirektören Staudy i Posen hos erkebiskopen och underrättade honom om, att han skulle häktas. Prelaten begärde att få medtaga tvenne andliga, men det vågrades. En timme derefter befordrades erkebiskopen på jernväg till fängelset i Ostrowo, der han bar tvenne rum. På alla stationer under vägen voro militära försigtighetsmått vidtagna. I Ostrowo hade befolkningen ej den ringaste kunekap om hans ankomst. Man trodde först, att ban skulle föras till Frankfurt a. d. Oder, men regeringen har låtit honom fortfarande utöfva en del af sina funktioner, emedan annars den största förbistring måste uppstå i stiftets kyrkliga och offentliga angelägenheter. Tvifvelaktigt är dock, om Ledochowski skall begagoa sig af denna tillåtelse. För öfrigt skola väl scart alla de katolske biskoparne vara inspärrade likasom Le