Göteborgsposten – 7 februari 1874, sida 1

AVE, ÖÅltvr uvad I ÖStocknoimskiamugäarne Aks påpekats, ej sällan utvecklas vid de kungliga teatrarne deratädes, en lyx och ett slöseri, hvilka hota. att alldeles bortskymma allt det goda, som dessa sceners qvinliga koryfer hemtat från sina dramatiska studier i mode-galenekapens högqvarter, Paris. Om denna nu till ursinne stigna lyx i toiletter på och utom teatrarne skref en korrespondent till en engelsk tidning nyligen följande tänkvärda ord: När man betänker att skådespelerskorna vid Paris teatrar i medeltal Å 5 till 600 kr. i mänatlig lon, att i Dumas, Sardous, Mellhacs o. a. författares stycken toiletterna ombytas 5 eller 6 gänger i hvarje och att hvarje sådan toilett representerar minst en månads lön, så kan man lätt tänka sig de omedelbara följderna af detta system. Den litterära dugligheten blef -en bisak då det gälde den lycka författaren och tolkarne af hans idåer gjorde från scenen. Styckets hufvudföremäl blef,alt göra allt för skädespelerskorna; författaren skapade sina situationer med särskilt fåstadt afseende på Huru m:me Dens och m:lle Dens toiletter skulle taga sig båst ut och de ifrågavarande skådespelerskorna skaffade å deras sida författaren en publik, som slogs vid biljettluckan och i teatersörstugorna, mindre: för att få applådera stycket än för att få se skådespelerskan. Från scenen gick denna så förderfvade toilette-smak och dess foljder ut i det verkliga lifvet. Damer, som ursprungligen hade. infunnit sig för styckets skull, drömde från detta nu endast om dessa toiletter, och nästan innan de sjelfva hade märkt det, började de klada sig som skådespelerskor. : Till slut hade hela den franska litteraturen sin hdjåpunkt, sin hörnsten i dame-skråddaren, som skapade en toilette för hvarje person och nom fick menniskor att tro, att hvar och en af de dragter, som utgingo från hans tatelier var afpassad efter ansigtet, växten, kort sagdt, hela personligheten hos den kund, som skalle bära den. I sjeltva verket egde likväl motsatsen rum. Inventeuren fann på en drägt efter sin egen smak och hans konst bestod hufvudsakligast i att hitta på toiletter, som någorlunda kunde ursäkta de enorma pris, som begärdes för dem. Var toiletten väl en gång uppfunnen; blef det hennes uppgift, som skulle bära den, att derefter afpassa sitt uppträdande och erkännas måste, ati detta slags -drägter sällan kräfde — ögon eller ett blygsamt väsen. När nu en dylik mode-dame tillhörande den -helat eller halfvå verlden träder in till en sådan inventeur, ropar man på ett at de unga fruntimmer, hvars göra det är att profva toiletterna, att visa huru de taga sig ut och huru de skola komma att sitta. Sådane unga fruntimmer finnas i mängd i alla Paris dame-skrådderi-etablissementer. Det är smärta, smidiga, eleganta figurer, brunetter eller blondiner, hvilkas hår är uppsatt med den största elegans, och som bära en äkta parisisk chaussure. En intelligent modell-dame, som kan så sitt hår att passa till de toiletter, hon protvar, och det väsen hon påtager sig betalas högt och biårager ofantligt. mycket till att underlätta afsättningen. KL. 7 lemnar hon etablissementet och praktiserar attityder för sin egen räkning. Men den hållning, det sätt att vara, som hon varierat under dagens lopp, falla i god jord hos de: damer; för hvilka hon poserat. En vecka senare ha hvar och en af dem lämpat sitt väsen efter den toilette, som inventenrensahaffat henne istallet för att hon borde ha valt en drägt, passande för hennes egen natur och figur. Olyckligtvis medför ett dylikt våld på naturen djupare frn än man till en börjar skönjer och det är ur denna blandning af novelllitteratur, sensations-följetonger, teaterstycken, aktristoiletter, dame-skrädderikonst; modell-utställning och demimonderi-, som det lätta, ytliga, blaserade och vildt brusande samfund framgår; hvilket man brukar kalla 4pariserverlden. Må vi skatta oss lyckliga, så länge denna verld icke alltför mycket inkräktar på den, som vi, här och hvar, älska att kalla: vår egen! Musikföreningens konsert siatl. onsdag var, utan öfverdrift taladt, från början till slut: en af de. bäst lyckade, som föreningens styrelse med kapellmistarens och orkesterns medverkan hittills lyckats åstadkomma. Om vi undantaga några avaghetssynder af bläsinstrumenten i Mozarts-sinfoniens tredje: eats, Menuetto, gick denna med förträfflig aammanhållning, och vi misstänka nästan att Rickard Wagner sjolf skulle rört sina händer till bifall efter den con amoro utförda, praktfalla ouverturen till Tannhävser, efter hvars slut kapollmästare Hallen fick framträda och emottaga åhörarnes jublande bifall. Så äfven efter den af Håäller-Berghaus genialiskt instrumenterade Läiats-rhapsodien för stor orkester, om också en och annan kinkig anmärkare i tysthet dervid vågade tänka att sagde ouverture och rbapsodien i en och samma afdelning ästadkommo, hvad en glad skämtare brukar kalla rLalltsör mycket buller i fransäsen. Desto mera mjuka och smekande voro de tioner, hvarmed Olena Falkman äfven denna gång tjusade åhörarne, ända från den klassiskt enkla och fina arian ur Mitrane till den lilla visa, hon, sedan den näst sista af de många bifallsstormar, hvarmed hennes sång oaflätligt helsades, tyataat, hade godheten sjunga utöfver programmet. Den unga sångerskans talang är här redan så väl känd och så högt värderad, att det synes oss sullkomligt onödigt att här ingå i ett närmare bedömande af hennes-intagande sång denna-afton. Vi anteckna endast, att vi här sällan funnit en mera hänförd åhörarekrets än efter sängerskans föredrag af Jocepheons ljufva visa Som många andra. Under sängen en andlös tyetnad, som sortfor ännu nägra sekunder efter dess slut, och så ett utbrott af hänförelse, hvartill vi, som sagdt, ej ofta varit vittne och som dångerskan å sin sida belönade med att ejunga om stycket, om möjligt med ännu mera sjåälfullt uttryck än förut, Låtom oss vid detta tillfälle icke heller slömma, att påpeka det i sanning glänsande och utmärkta sätt, hvarpå dir. Alb. Eindotrand under hela aftonen skötte piano-ackompagnementet. M:ll Falkman beger sig härifrån på en konstresa till Norge, utan att dessförinnan, eom hornes många beundrare härstädes vågat boppas, ge en egen konsert i vår stad. Vi vilja dock ej låta modet falla; helt säkert skall den älskliga sångerskan vid återresan ej taga vägen sörbi eller ljudlöst passera ett samhålle, der man kanhända mer än annorstädes lärt sig älska och uppskatta hennes silfvertoner. Eru Magdalena Thorasen har i afton å Mindre Börsealen sin: andra uppläsring. In—o