Göteborgsposten – 6 februari 1874, sida 1

antog vadet och fingerdragningen började. Okändt år om Larsson vid dylika tillfällen brukar vara segervinnare eller om denna gång bändelsevis lyckan svek honom; nog af, ban förlorade och blef derösver så mäkta desperat, att han stälde till ett förtvifiadt uppträde på värdshuset, förfördelade än den ena och än den andra af gästerna och slutligen gjorde våldsamt motstånd vid afförandet till polisvakten. Vid förhöret nekade Larsson till angifvelsen, men genom vittnesberättelser dömdes han saker till sitt beteende och fick i ena bot plikta 45 kronor. Larsson förklarade sig föranlåten att besvära sig vid högre domstol, höll derefter på att bli införpassad för lösdrifveri och att skaffa sig försvar från cellfängelset, men föll då till bönboken, lofvade bot och bättring samt fick slutligen af gunst och nåd för denna gång sin frihet åter. Afvikne ur tjenst. Drängen August Johansson och pigan Sofia Petersson, hvilka båda varit städslade hos prosten Ekman på Säfve prestgård, afveko emellertid i förra veckan från nämde tjenst och blefvo derföre i vederbörlig ordning efterlyste. De anträffades i dessa dagar härstädes och instäldes inför poliskammaren, dervid Johansson inlemnade en skrift, hvars sanningesenliga innehäll han uppgaf sig kunna med flera vittnen styrka och hvari han å sina och pigan Peterssons vägnar åberopade som skäl för tjensteafvikelsen, att den föda som bestods tjenstefolket i prestgården var af den uslaste beskafsenhet, att de icke längre kunnat uthärda dermed. Som poliskammaren ej eger att befatta 34 med detta förhällande, fäldes det utslag. att de båda tjenarne skulle genom poliskammarens försorg återvända till Säfve prestgård, och ega tilltalande Johansson och pigan Petersson, att vid dervarande häradsrätt anmäla klagomål öfver den behandling de anse sig med fog kunna anställa mot sitt husbondfolk.