Göteborgsposten – 6 februari 1874, sida 1

lighetafullt är, att den unga damen ej kom tillbaka, eåsom hon sagt. Kusken fick vänta på henne förgäfves. — Det är verkligen högst besynnerligt, sade lord Chetwynd. Tror ni, att denna unga qvinna var min mystiska gäst? — Det är mycket möjligt, svarade Bisset försigtigt. Kanhända att mr Monk kan gifva oss några upplysningar i afseende på henne. Stalldrängen sade mig, att mr Monk hyrde den tomma droskan för en resa till Eastbourne i går på morgonen. — Ja, jag gjorde det, sade Monk. Jeg gick till värdshuset för att få skjuts till Eastbourne, emedan jag så skyndsamt som möjligt borde telegrafera till ScotiandsYard. Jag fann åkdonet just i ordning för afresa och medföljde detsamma; men jag fäster ingen vigt vid den upplysning ni erhållit vid Chetwynds värdshus, mr Bisset. Kusken omtalade äfven, att han fört en beslöjad dame till Chetwynd, men jag kan ej se någon hemlighet deri. Hon var sannolikt någon arrendatorsdotter i trakten och ville komma hem den qvällen utan att betala återresan. Denna förklaring syntes så antaglig, att både mr Tempest och Chetvwynd antogo den såsom riktig. Äfven mr Bisset tycktes anse den sannolik. — Ni visar ett märkvärdigt skarpsinne, mr Monk, sade polistjenstemannen smickrande. Ni tyckes ha tänkt mycket på denna okända dame och hennes beteende. Det hör till mitt yrke att leta upp en tråd här och en tråd der och sammanfoga dem till ett helt, men naturligtvis plockar jag många gånger upp värdelösa trådbitar, som jag är tvungen att kasta bort. Om jag för ett ögonblick varit på falskt spår, måste jag skynda att leta mig till det rätta igen. Han lyftade på batten, steg åt sidan för Monk och passerade vidare. Monk fortsatte sin väg till byn, och Chetwynd ooh Tempest redo in i parken