Göteborgsposten – 6 februari 1874, sida 1

W— udd cch Stockholm torde snart blifva en verklighet. Åtminstone vidtagas som bäst åtgärder i detta syfte, säger ÅÅ. U. — En ejöoch stapelstad, som kommer att benämnas Hangö, skall, enligt en i Finland utkommen kungörelse, anläggas å det s. k. Hangölandet, beläget i Bromarfs kapell och Tenala socken af Nylands län. Från Danmark skrifves, att inom folketinget förevarit en interpellation till kyrkooch undervisningsministern af Lucianus Kofod, med förfrågning dela huruvida det var tillåtligt för offentligt anstälda skollärare att öfverlemna sina tjenster åt vikarier och sjelfve bedrifva politisk verksamhet, dels (med syftning på Björnbak) huruvida ministern icke fann, att en skollärare och klockare, som ostentligen framkommer med veterliga osanningar, derigenom minskar den aktning och det förtroende, som äro för hans ställning nödvändiga. — Interpellationen ledde till skarpa ordhugg. Vederbörande minister understödde emellertid icke interpellationen, ehuru han erkände, att såväl skollärares som presters ifriga deltagande i det politiska lifvet är olyckligt för deras närmaste och högre uppgift. Krabbe har återvalts till folketingets förman samt J. A. Hansen och Högsbro till dess v. förmän. Öfver Köpenhamn utvandrade år 1873 8,902 personer, af dem 1,087 från Sverige. Ett bolag i Köpenhamn, som under förlidet år haft fyra ångare på transatlantiska turer, har funnit denna affär så inkomstbringande, att det nu ämnar bygga ytterligare tre och större ångare, uppgående till en kostnad af 2 mill. kronor. De skola vara färdiga under våren 1875. Utvandringen till Amerika från Europa har hittills förnämligast utgjorts af arbetare och fattige. Nu har i London bildats en komitå, som vill främja utvandring i stor skala äfven af medelklasserna, isynnerhet mindre bemedlade ur de bildade klasserna. Den nya söreningen, som bållit ett talrikt besökt möte, skall med det snaraste afskicka en deputation till Amerikas veststater för att der taga närmare reda på förhållandena. Statsskuldernas tillväxt, Rörande detta ämne har Dudley Baxter hållit i London ett intressant föredrag, af hvilket framgick, i hvilken betydande grad statsskulderna ökats genom lättheten för regeringarne att låna penningar, sedan nu stora rikedomar på grund af jernvägar, ångfartyg och telegrafer samlats hos folken. Så uppgick år 1848 hela summan af alla statsskulder till 1700 millioner pund sterl., men år 1873 till 4680 mill. p. sterl. Från 1848 till 1854 upptogos årligen lån till ett medelbelopp af 20 mill. pund, från 1855 till 1860 till ett medelbelopp af 50 mill. årligen. Efter 1860 bade amerikanska kriget, preussisk-österrikiska, tysk-franska kriget väldiga län till följd. Från 1861 till 1873 lånte man 200 mill. pund årligen. Skulle man fortfara. på detta sätt, då skulle ännu före detta århundrades utgång samtliga statsskulder uppgå till den svindlande höjden af 10,000 mill. pund och på folken välta en årlig räntebörda af. 500 mill. pund. För att kunna rätt bedöma den, bör man erinra sig, att den skulle uppgå till lika belopp med samtlige europeiska och nordamerikanska staters nuvarande inkomster. — Baxter upplyste vidare, att Englands statsekuld, som år 1848 var 820 mill. pund, sedan dess minskats: till 785 mill. pund. Ryasland, Frankrike och Förenta Staterna ha under samma tid femdubblat sin; Österrike och dess grannar ha tredubblat; Italien, Turkiet och Egypten ha bragts nära ein bankrutt. Spanien och dess kolonier ha äfven tredubblat sin skuld. Baxter slutar med antagandet, att för framtiden skola lån för icke inkomstbringande ändamål blifva sällsyntare, men deremot lån för produktiva ändamål ymnigare.