Göteborgsposten – 5 februari 1874, sida 2

ett sammanräknadt belopp af 41, 000 kr. och för år 1875 ett lika belopp eller 41,000 kr.; i dels att, för höjande under år 1875 af den hvarje ; länsbokhållare tillkommande aflöning från 1000 kroi nor till 2000 kr. eller med 1000 kr. samt af hvarje landskontorists löneförmåner från 500 kr. till 1060 i kr., å extrastat för nämnde år anvisa ett sammanräknadt belopp af 36,000 kr.; dels att, på det ej mindre de åt 117 kronofogdar och en expeditionskronofogde i stat anvisade kontanta löner och ersättningar för forsellön, utgörande tillsammans 264,701 kr., måtte för hvarje af åren 1874 och 1875 varda förhöjda med 30 4 eller med tillhopa 79,410 kr. 30 öre, än äfven den 74 kronofogdar tillkommande hyresersättning under samma år ökas med 200 kr. för hvardera eller med tillsammans 14,800 kr, å extra stat anvisa derför erforderliga belopp, sammanräknade utgörande för år 1874 94,210 kr. 30 öre och för år 1875 94,210 kr. 30 öre; dels att, på det ej mindre de åt 117 häradsskrifvare i stat anvisade kontanta löner och ersättningar för forsellön, utgörande tillsammans 171,296 kr., måtte för hvarje af åren 1874 och 1875 varda förhöjda med 30 2 eller med tillsammans 51,388 kr. 80 öre, än äfven den 83 häradsskrifvare tillkommande hyresersättning under samma år ökas med 200 kr. för hvardera eller med tillhopa 16,600 kr., å extra stat bevilja derför erforderliga belopp, sammanräknade utgörande för år 1874 67,988 kr. 80 öre och för år 1875 likaledes 67,988 kr. 80 öre; dels ock att, på det ej mindre de åt 508 länsmän i stat anvisade kontanta löner och ersättningar för forsellön, utgörande tillsammans 301,500 kr. 59 öre, måtte för år 1875 varda förhöjda med 50 z eller, efter afdrag af ersättning för mistade bötesandelar, 1378 kr., med tillsammans 149,372 kr. 29 öre, än äfven den 318 länsmän tillkommande hyresersättning under samma år ökas med 150 kronor för bvarje eller med tillhopa 47,700 kronor, å extra stat för år 1875 anvisa derför erforderliga belopp, sammanräknade utgörande 197,072 kronor 29 öre, kommande, i händelse af bifall till dessa framställningar att erfordras: för år 1874 236,759 kronor 10 öre eller 10,740 kronor utöfver hvad de förre uppgjorda kalkylen, upptager. samt för år 1875 469, 831 kr. 39 öre eller 9362 kr. utöfver hvad ursprungligen beräknats. Det i trontalet bebådade förslaget till ny mellanrikslag förekom icke bland de i dag aflemnade propositionerna, men det omtalas vara så nära färdigt att det icke torde dröja många dagar förrän det förelägges riksdagen. Sedan de k. propositionerna lemnats, föresöll i Andra kammaren hufvudsakligen följande: Ett lagutskottets memorial föredrogs, med hvilket utskottet återlemnade hr Malmbergs motion rörande skogsfrågan, såsom icke behörigt att behandla den. Hr Malmberg beklagade återremissen, alldenstund han ansåg att en fråga af så stor vigt måste betraktas från så många synpunkter som möjligt; uteslöt nu 5 och 6 punkten jemte sista momentet af 3:dje punkten. Hr S. Nilsson i Efveröd yrkade remiss till särskildt utskott af denna och andra motioner i skogsfrågor. 5 Frih. ÄÅkerhjelm (v. talmannen) begärde uppläsning af lagutskottets otryckta utlätande och anhöll om bordläggning tills tryckningen hunnit verkställas, i hvilket yrkande kammaren instämde. Till tillfälligt utskott n:r 1 remitterades 7 motioner, neml.: hrr Jonas Anderssons, Linnes, Sandstedts, E. Bäckströms, Hedins, Silfverstolpes och Magnis. Till tillfälligt utskott n:r 2 7 motioner, nemi hrr Jonas Jonassons, Olof Nilssons, Dofsns, Johan Jönssons, Johannes Jonssons och tvenne hr Rutbergs. Till tillfälligt utskott n:r 3 7 motioner, neml. hrr Gunnarssons, Lyths, Danielssons, J. P. Nilssons, tvenne af hr Englander och hr Wikströoms Om reglerande af fattigvärdsförhållandena mellan svenska och norska kommuner till likhet med hvad inom Sverige är gällande kommuner emellan. Härpå beslöt kammaren att 3 tillfälliga utskott skola tillsättas med hvardara 9 ledamöter utan suppleanter. Nästa onsdag skola valen till dessa utskott förrättas. Hr Gumelius begärde härpå ordet, uttryckte sin glädje öfver att så snart ha fått del af kammarens protokoli i tryck; saknade dock ålderspresidenten grefve Sparres belsningstal; ansåg olämpligt att något yttrades i kammaren utan att bli taget till protokollet; detta särskildt hvad grefve Sparres berörda tal aogick, då talaren sett detsamma återgifvas med olika tydningar, och anhöll det kammaren måtte besluta, att grefve Sparres helsningstal skulle aflemnas till protokollet. Grefve Sparre svarade, att de ord som han vid kammarens första: sammanträde yttrade voro af så ringa betydelse att han ej ansåg dem förtjenta att öfverlemnas till efterverlden. Kammaren besvarade med nej frågan huruvlda grefve Sparres tal skulle införas i protokollet. Vid val i Första Kammaren utsägos till ledamöter i dess tillfälliga utskott hrr Fröman, v. Geijer, Hallin, Stråle, Asplund, Sundell och v. Koch samt till suppleanter hrr Ryden, Frisk och Vallenius. Vi meddela här ytterligare en, så vidt vi kunna döma, fullt samvetsgrann redogörelse för den förut omtalade debatten i Andra kammaren röranda dyrtidstillägget: Statsrådet Wern meddelade, med anledning af emot regeringens förslag om dyrtidstillägg åt embetsmännen riktade motioner, i ett sakrikt föredrag påståendet, att regeringen försummat vidtaga behöfliga reformer i afseende på embetsverken, och ingick derefter i en förklaring öfver de i statsverkspropositionen uppställda beräkningarne öfver statsverkets inkomster och utgifter. Grefve Posse klandrade egentligen en bloc finansplanen och framhöll, liksom hir O. Andersson i Nordanå och J. Pehrsson, att betydliga summor afsåges att upplånas till löpande utgifter. Hr grefven ville likväl icke för ögonblicket uppgifva någon bestämd siffra, men de båda andra talarne angåfvo, ehuru med sinsemellan skiljaktiga belopp, så och så många millioner som skulle vara beräknade för andra än jernvägsutgifter. Häremot protesterade hr finansministern. Vi skola försöka att, efter noggranna anteckningar, något så när fullständigt återgifva hvad hr finansministern härvid yttrade. Den beräkning, statsutskottet har gjort vid sista riksdagen, är en kassaräkning och frågan gäller om man deråt kan gifva betydenheten af ett beslut, att besparade medel, disponibla vid sista riksdagen, skulle till jernvägsbyggnader användas. Att så icke var förbållandet, framgick dels deraf att något sådant