Göteborgsposten – 5 februari 1874, sida 1

mig och gömde sig. Då kusten var klar, passade hon på och flydde. Alldenstund jag ej såg henne den gången, var det naturligt att jag trodde Chetwynd ha varit utsatt för en ren synvilla. — Och er syster äfven? Monk böjde jakande på hufvudet och tänkte: — Jag måste säga Sylvia, att jag uppgifvit att hon f såg vålnaden och dolde det just i den tron att hon sett ett spöke, och att det skulle ha ett menligt inflytande på lord Chetwynd, om hou omtalade det. Det skulle vara en oförlåtlig blunder, om jag glömde att säga henne detta, ehuru den här karlen väl knappt kommer att göra Sylvia några frågor rörande hennes rival. Beslutet glömdes lika hastigt som det gjordes, ty hofmästaren öppnade dörren och kom in med ett gult kuvert på en bricka, hvilken han framräckte mot mr Monk yttrande: — Ett telegram, sir, hvilket ett ridande bud hitfört från Eastbourne med särskild tillsägelse om att det genast skulle lemnas. Monk slet upp kuvertet och läste telegrammet. Det var datoradt London samma morgon och innehöll dessa ord : Öen förrymda klienten har kommit tillrätta. Ingen skada skedd. Allt väl. Klienten skall qvarhållas tills ni kommer. Ni kan taga er god tid. Klienten, som ej befinner sig väl, kan ej flyttas på en vecka, och under tiden kan ni vara förvissad om, alt allt är säkert. Scotsby Å Neuman. Monk läste telegrammet två gånger. Det var från Flack, det visste han mycket val. Han hade sjelf, förutseende ett sådant fall som det nu inträffade, på förhand uppsatt formen för telegrammet. Han förstod dess betydelse. Bernice var åter hos Flack och mrs Crowl. (Forts.)