Göteborgsposten – 3 februari 1874, sida 2

korungarepubliken delades för tredje och, efter hvad det vill synes, sista gången, ända til 1815, då det napoleonska hertigdömet Warschau (minskadt med Posens alträdande till Preussen) återlades undar ryska kronar, fans uamnet Polen i officielt afseende icke till. Då Napoleon efter freden i Tilsit stod i begrepp att bilda en quasi-oberoende stat af det stora polska området, Warschau inberäknadt, hvilket han nyss eröfrat från Preussen, bad kejsar Alexander honom att, hvad namn han än kunde vilja gifva det, icke kalla det ÅPolen. Ett ejelfstyrande Polen kunde icke, hurudana dess dimensioner än månde vara, underlåta att utöfva inflytande på hans egna polska provinser, äfven om deticke väckte några förboppningar om hela konungarikets återställande. Namnet Polen utbyttes derför mot storhertigdömet Warschau. Kejsar Alexander sjelf deremot var mindre nogräknad, då han ändrade den del af hertigdömet Warschau, som han tog för sig, till ett polskt konungarike med namnen Polen. Han hoppades antagligen att på det sättet till det nybildade ocb, ätminstone till namnet. konotitutionelt styrda konungariket, locka Österrikes och Preussens polska provinser. Denna plan har sedan dess uppgifvits. Nu erkänner Ryssland ej någon sådan politisk formation som Polen, och datta land, som från 1795 upphörde att räknas bland nationerna, upphör na äfven att räknas bland nationaliteterna — åtminstone tills vidare, ty hvem kan beräkna ödets tärningskast? Den gammalkatolska rörelsen, den som ej vill erkänna påfvens ofelbarhet, utan fordrar ett visst oberoende af honom för kyrkan, har under senaste månaderna vunnit flera segrar i Schweiz. Likasom man i Geneve i oktober månad valde 3 franska gammalkatoliker till prester derstädes, har man i början af januari tillsatt 3 andra i katolska socknar i trakten, sedan församlingarne valt dem med stor majoritet. De tre förut varande presterna afsattes noml., emedan de icke ville aflägga den lagbundna eden, hvilket församlingarne fordrade. Det återstår likväl ännu ett tjog prestkall, för hvilka församlivgarnes valrätt först efter hand skall göras gällande, och då skall man kunna skrida till det slutliga ordnandet af den katolska kyrkan i kantonen med ett högsta råd om 25 medlemmar. Den sördrisne biskopen Mermillod har naturligtvis, innan han lemnade gränstraklen och begaf sig till Paris, bannlyst alla de nya presterna, men dessa ba svarat på detta steg med att uppbränna bannlysniogsbullan, och huru ringa kraft den biskopliga och påfliga hotelaen nu har på de troende, synes deraf, att pater Hyacinthe vid installerandet af den aye presten i Carouge förklarade för menigheten, att han var vies på, att den skulle vänligt mottaga sin nye själasörjare, bl. a. derför att ban bannlysts af påsven. I Gåeneve uppehålla sig ännu flere gammalkatolska prester, hvilka vänta på anställning. Statsrådet lät nyligen en förutvarande romersk-katolsk biskop (en italienare), hvilken senare öfvergick till grekiska kyrkan, inviga en yngre prestman, hvilken skulle göra tjenst som komminister. Pater Hyacinthe har faststält kyrkoordningen för sin församlings del sålunda, att modersmålet införes vid alla kyrkliga bandlingar, vid messan och sakramentens utdelning, att nattvarden utdelas både i bröd och vin, och att hemligt skriftermål afekaffas som tvunget, men tillstädjes under vissa förhållanden; slutiigen har han kraftigt framhållit, alt presterna e) få inblanda politik i predikningar. I Bern fortgår utveckligen i samma spår som i Gendve och synes äfven der finna anslutning hos befolkningen. Det är isynnerhet i den fransk-talande Juratrakten, som frågan är af någon betydenhet. Kantonens regering måste, som bekant, afsätta 97 katolska prester för deras fortsatta opposition och fasthängande vid den afsatte biskop Lachat; och slutligen har hon företagit några nya utnämningar, neml. af 16 franska och 5 tyska prester. Det fattas ännu blott prester för ett tiotal gäll, ty genom sammanslagningar ha många små gäll och alla förut varande sinekurer blifvit indragna. De nya presterna ha i allmänhet hast den lyckan att kunna samla sina menigheter omkring sig, och dessa tyckas vilja föredraga den gammalkatolska läran framför den forna ultramontana. Regeringen i Bern har icke stannat härvid, utan har utarbetat och hos kantonförsamlingen genomdrifvit en ny kyrkolag, gemensam sör alla trosbekännelser. Ifriån kantonförsamlingen skulle denna lag öfvergå till folkomröstning. Do ultramontano hade gjort sig stora förhoppningar om att kunna få honom att stranda vid det slutliga afgörandet, men de bedrogo sig derpå fullständigt. Under ett utomordentligt lifligt deltagande — af 96,000 valmän röstade de 88,000 — bekräftades kyrkolagen med öfver 70,000 röster mot 17,000, och i sjelfva Jura var der, isynnerhet i de stora församlipgarne, majoritet för i lagen. De afsatte presterna, som qvarstannat