Göteborgsposten – 30 januari 1874, sida 1

— — — gn —2 — — ———— 2—2——— Gengångerskan. -) Roman af mrs Harriet Lerrvis. (Ofvere. från Engelskan). : Tempest såg öfverraskad ut. Bisset föreföll honom snarare såsom en sysslolös hufvudstadssprätt; och hvad kunde anledningen vara till att lord Chetwynd behöfde en detektiv polismans tjenster? — Har ni blifvit bestulen, mylord? frågade han. Polistjenstemannen lutade sig fram med en skugga af intresse i sitt skägglösa ansigte. Han tänkte, att han möjligtvis blifvit tillkallad för att uppspåra någon inbrottstjuf eller upptäcka någon oärlig tjenare på Chetwynd Park, och ett sådant uppdrag skulle ha gjort honom föga smickrad. — Nej, jag har ej blifvit bestulen, förklarade Ohetwynd; jag har ingenting förlorat. — Verkligen! sade Bisset. Af hvad beskaffenhet är då den tjenst, som fordras af mig, mylord? — Alltsedan min återkomst hem, sade marquisen med sällsam sinnesröreolse, har en högst märkvärdig hemlighet betagit mig all ro. Det är denna hemlighot jag vill, att ni skall lösa. — Af hvad natur är denna bemlighet, mylord? frågade Bisset med växande intresse. — Jag måste böria i början, svarade lord Chetwynd. För nära två år sedan for jag ut på en sommarseglats i min egen lustyaeht. Jag seglade till Norge och sedermera af längtan efter, att se aflägsna, föga kända öar, for jag, på inrådan af en skotek prest, som jag bändelsevis träffade, till St. Kilds, den yttersta ön i Kebridernas ögrupp, —— — ) Forts, fr. N:o 28.