Göteborgsposten – 29 januari 1874, sida 2

erfarenheter derpå sjelfva fästa mindre afseende. Då det emellertid icke kan falla oss in att återgifva hr Björnsons bref af den 23 augusti till det amerikanska bladet, så uppmana vi ännu en gång Handelstidningen att ordagrant återgifva detsamma i dess helhet. Det torde då visa sig, dels att rättänkande och klarseende medborgares intryck af detsamma i allmänhet blir detsamma, som det vi rönt, dels ock att på Handelstidningen i detta fall, som i så många andra, kan tillämpas det gamla ordspråket Gud bevare oss för våra vänner. Vi äro nemligen fullkomligt öfvertygade om, att det aftryck af brefvet, eom är i vår ego, är alldeles rigtigt. Det är det enda, som, oss veterligt, förekommit i någon mera spridd norsk tidning, och man skulle, så vidt vi kunna döma, hafva förnummit något berigtigande eller någon dementi af hr Björnson sjelf eller af någon af hans norska värner, om aftrycket varit falskt. Sannolikt ser hr Björnson ogernz, att detsamma eprides i vidare kretsar här i landet, och derpå undra vi alldeles icke. Vi vidblifva således, att Handelstidningens referat af nämde bref är falskt, omedan det återgifver endast ett par enstaka punkter af det, som mot vår konung måste anses förnärmande, då det deremot genom att uppblanda dessa mindre fördelaktiga omdömen med andra mera vänliga eller mindre ovänliga ger åt det hela en helt annan anstrykning än den, som sjelfva brefvet verkligen har. Rörande den andra frågan — den om det af hr Björnson burna ordenstecknet — hafva vi verkligen sjelfva anfört, att hr Björnson icke var i Cassel vid den tid, då det uppgofs, att han der skulle på detta sätt uppträdt. Vi hafva dock genom det inskjutna ordet Åaannolikt — hvilket icke förekom i vårt berigtigande — velat antyda, att vi tänka oss möjligheten, att hr Björnson vid något annat tillfälle kunnet uppträda på det angifna sättet, ehuru tiden i det blad, som var vår källa, icke var rätt angifven. Vi hafva dock dermed alldeles icke påstått, att han gjort sig skyldig till denva inkonseqvens. Li vilja emellertid påminna H. T. em ett uttryck af en framstående fransysk författare: Jes histoires les plus vraies ne sont pas celles qui sont arrivges. Och vi tro, upprigtigt eagdt, lika litet på hr Björnsons konseqvens, som vi hafva någon anledniog att tänka mycket högt om Handeletidningens. Då Handelstidnirgen förklarar, att vi äro på väg att öfvergå från katighet till fräckhet, så fatta vi detta mera som ett skämt — mindre fint skämt kanske, men alls icke sårande, när det kommer från det hållet — förviesade som vi ju båda två kunna vara, att allmänheten aldrig skall tillägga oss någon egenskap af det sist nämda elaget i så hög grad som den för närvarande tillerkännes vår ärade medbroder.