Göteborgsposten – 29 januari 1874, sida 2

17 8 strafflagen, hvar för sig böta 100 rdr till kronan. Rådjursjagten. Med anledning af K. M:te befallninghafvandes i Jönköpings och Blekinge län särskilda framställningar och i enlighet med hvad Skogs-styreleen rörande den sörstnämdes framställning föreslagit, bar K. M:t funnit godt förordna att inom nämda begge län all jagt efter rådjur skall under tre år från och med år 1874 vara förbjuden. j I Sundsvalis handelsbank, om hvilken vi för vågra dagar sedan berättade, ha på åtta dagar inom staden blifvit tecknade 1.200, o00 rår, eller 200,000 mera än bankens föreslagna minimigrundfond. Vådadöd. Wenersborgs läns tidning omtalar följande sorgliga tilldragelse: Torsdagen i förra veckan på aftonen. sedan det väl mörknat till, begaf sig på färd från Wenersborg till hemmet bonden Anders Matsson i Kättarebol af Frändefors socken. EIUUruväl qvällen var särdeles mörk och väglaget mycket dåligt, förmodar man att färden gått bra ända inemot hemmet. I närheten deraf kullstjelptes dock häst och kärra öfver en större sten, och köraren med det öfriga kastades ned i ett dike. När hustrun om morgonen giek ut för att efterspana sin man, fann hon honom liggande i diket och kärran, med hjulen i vädret, jemte hästen öfver bans kropp, som då syntes liflös; äfven hästen var nästan död. Huru olyckan egentligen tillgått, vet ingen med visshet, men antages ha skett på här omnämda sätt. Då Matsson afreste från staden, var han i fullkomligt redigt tillstånd och var för öfrigt känd som en nykter och ordentlig man. Han efterlemnar hustru och 8 barn i små omständigheter. Inom Danmarks Folketing kom i måndage Holstein-Ledreborgs förfrågning till ministeren, huruvida denna åtog sig ansvaret för offentliggörandet af konungens handskrifvelse af d. 2 d:s, under behandling. Debatten var delvis ganska bitter, och den ökände venstermannen Bojsen utslungade sådana uttryck mot isynnerhet justitieministern Klein, talande om dennes finter i debatten, att ministern slutligen förklarade sig valldeles för god att vidare byta ord i denna sak med den medlemmen. Förmannen tog dock sitt skötebarn Bojsen i förvar, i det han sade, att denne begagnat ordet finter i den betydelse, hvari det nyttjas i fäktarespråket, hvadan således intet ohederligt eller olagligt begrepp var dermed förenadt. Debatten var för öfrigt, sådan den fördes från vensterns sida, baltt komiskt, utgående hufvudsakligast derpå, att ministören handlat okonstitutionelt, då den offentliggjort nämnda, af ingen minister kontrasignerade kongl. skrifvelse, emedan derigenom konungens person indrages iden politiska tvisten. Man bör dock erinra sig, att det just är samma venster, som affärdat upprepade adresser till konungen med begäran, att han måtte skaffa sig andra ministrar, och då ministeren på grund af en af dessa adresser begärt afsked, måste väl konungen afgifva något svar; att detta svar offentliggjorts i pressen bör väl icke något parti, som verkligen vill frihet och öppenhet i statshandlingar, ogilla. Konseljpresidenten HolsteinHolsteinborg genmälte också lugnt och klart följande, som är så öfvertygande, att endast partifienaskapen kan deri finna något att anmärka: Den ärade ivterpellanten har svårligen sjelf varit i tvifvel om svaret på den af honom gjorda förfrågningen om ministerens ansvar. Genmälet är naturligtvis ja. Det meddelande, hvarom fräga är, finnes ju i Ministerialtidende hvilken utgifves under justitieministerns tillsyn. Den k. bandskrifvelsen har, med H. M:ts samtycke, af mig tillstälts MWinisterialtidendensutgifvare för offentliggörande i förbindelse med ministerens underdåniga. sörklaring. af d. 22 dec. Ministeren bar under för handen varande förhållanden måst anse det samlade offentliggörandet för ett nödvändigt förklarande tillägg till det allerhögsta svar, som H. M:t konungen behagade muntligen gifva Folketingets förman d. 7 d:s. Sedan tinget neml. förut, i förening med nekandet af finanslagens öfvergång till andra behandlingen, uttalat den förväntan, att ministåren skulle taga det nödiga steget. till undanrödjande af de hinder för samfundets lyckliga utveckling, som föranledes af den bestående oöfverensstämmelsen mellan ministören och folketinget, hade folketinget i sin underdaniga adress af d. 17 dec. f. å. särskilt vändt sig till tronen med den önskan, att det måtte lyckats H. M:ts vishet att åvägabringa vilkoren för en mera fruktbar samverkan mellan lagstiftningsmaktens olika delar. Ministören måste, äfven om den icke mottagit H. M:ts uttryckliga befallning derom, hafva ansett det för sin pligt att öppet uttala sig i denna sak; detta skedde i ministerens uttalande af d. 22 dec. (der den stälde portföljerna till konungens förfogande); H. M:t svarade här på d. 2 jan. (hvari han ej mottog dess afskedsansökan). Att detta konungens svar i följd af sin beskaffenhet icke kunde medundertecknas af någon ansvarig minister, är en naturlig sak; men detta svar hvarken kunde eller borde vara en hemlighet; det måste bli veterligt för alla, hvad ministeren yttrat för konungen och huru konungen svarat. Påståendet, att en sådan kgl. skrifvelse icke borde offentliggöras, är lika mycket stridande mot grundlagens klara bud som mot förhållandenas natur, det är lika ogrundadt som påståendet, att den skulle varit kontrasignerad. Den K. skrifvelsen är lika litet ett regeriogsbeslut, som ett lagbeslut, den är en förklaring, uttalad af konungen personligen, under utöfningen af det honom tillkommande prerogativ, att sjelf välja sina ansvariga ministrar, och särskilt framkallad genom folketingets bänvändande till H. M:t. j — Breflåda. Det är i sanring icke med nöje, som vi besvära våra läsare med våra tvistor med Handeletidningen; men då vi till en del hafva samma läsarekrets, är det kanske vår skyldighet att med några få ord bemöta äfven hvad från det hållet slungas oss Åi gynan ätvon om vi numara after visan RH R-F-—-—H-RR--—-6---OOO-K OR RER RA RR RR RT RR RR TR TR RR RR RE RT RR RTR