Göteborgsposten – 29 januari 1874, sida 1

— U ä—-— —— — — — — Gilbert, jag tror att denna hemlighet gör mig vansinnig. Det är en sak, som jag alldeles icke kan förklara — marquisen fästede härvid en genomträngande blick på sin styfbrors ansigte. Jag har bevisat, att den hvitklädda skepnåd jag sett är en lefvande qvinna. — Ja, det skulle nästan kunna tyckas som om förhållandet vore sådant, medgaf Monk motvilligt, ej vetande hvart marquisen ville komma. U Men hurn var det då möjligt, frågade lord Chetwynd, att ni ej såg henne, då hon sprang förbi er och ni stod i dörröppningen till växtrummet den der aftonen? Monk blef förvirrad och skiftade färg; för att dölja sin förvirring lutade han sig ned mot elden och började röra i kaminen. — Jag — jag såg henne ej den qvällen, stammade hen. Hon måste ha gömt sig någonstädes bland växterna i stället för att genast fly från växtrummet. Jag kan aflägga ed på, att jag ej såg henne. Chetwynds skarpa blick tycktes tränga ända in i själen på den darrande hycklare, som stod framför honom. Tystnaden och den långa, skarpt forskande blicken gjorde Monk orolig. Han gick bort till ett fönster. — Sylvia måste ha sett henne, sade Chetwynd allvarligt. Hon måste ha sett henne den sftonen, då jag kom hem från utlandet, och hon måste ånyo ha sett henne denna qväll; men dock förnekar hon det. — Sylvia såg henne vid båda dessa tillfällen, sade Monk med tillgjorå uppriktighet. Men bon tog skepnaden för lady Chetwynds vålnad och var för er skull rädd att tillstå, att hon sett henne. Sylvia blef båda gångerna utom sig af förskräckelse, men hon. ville, såsom jag nämnde, ej erkänns att hon sett något, emedan hon fruktade att det skulle i ett eller annat afseende monligt inverka på er, om ni erhållo bekräftelse på att or aflidna hustrus vålnad uppenbarat sig för er. Staekars flicka! För er skull, Chetwynd, fördrog kom all den pina, hennes vid