Göteborgsposten – 29 januari 1874, sida 1

på gården till byns värdshus, och en stallgosse kom fram för att höra hvad han hade att befalla. — Jag behöfver ett åkdon till Eastbourne, sade Monk. Huru snart kan vi ha det i ordning åt mig? — Det står ett här, som redan är i ordnivg, svarade gossen ; det är ifrån Eastbourne och förde i går qväll hit en dame, som var beslöjad. Damen gick bort och tillsade kusken att komma hit och vänta på henne, men hon har ej synts till seden. Kusken är ursinnig öfver att han ej fått någon betalning för återresan. — Ah! sade Monk. Jag skall resa med honom. Är åkdonet färdigt, så att vi genast kunna begifva oss i väg? Stallgossen svarade jakande och förde Monk in på stallgården, der det ifrågavarande åkdonet stod. Monk trädde i underhandling med kusken om att bli körd till Eastbourne, gaf honom drickspenningar och löste derigenom hans tunga, så att han fick en beskrifning på den dame, som aftonen förut kommit till byn Chetwynd. Sasom han hade väntat stämde denna beskrifning öfverens med Bernices utseende. Men hyarföre hade ej Bernice återvändt till byn efter sitt besök på Chetwynd Park och farit derifrån i det åkdon hon beställt för sin räkning? Hade hinduqvinnan funnit henne och dödat henne? Eller böll hon sig fortfarande gömd på Chetwynd Park? Dessa frågor sysselsatte Monk under färden till Eastbourne. Han afsände sitt telegram och väntade på svar. Han granskade alla de passagerare, som afreste med morgontåget, men der fanns ingen som kunde tagas för lady Chetwynd. — Det finnes blott två alternativ, tänkte Monk. Antingen är Bornice fortfarande gömd på Chetwynd Park, i eller har hon blifvit dödad af binduqvinnan. Jag skall ånyo genomsöka hvarje rum i byggnaden. Poliskarlen får ej finna henne då ban kommer! ; Han hyrde sig ett annat åkdon och återvände till Chetwynd Park, dit ban anlände kort efter klockan nie på