Göteborgsposten – 28 januari 1874, sida 2

KÄnn3 pårakna, att riksdagen med enighet ocl sämja skulle i lugn skrida till sin lagstiftare verksamhet och att det parti, som inom Andrkammaren har öfvervigten, skulle bortlägg: sin utmanande hållning, emottaga den han. till försoning och jemkning, som vid sista riks mötet bjöds, och derigenom under denna riks. dag grundlägga och förbereda en stämning under hvars inflytande de stridsfrågor, som vänta sin lösning, kunde vid näst sammantrå dande riksdag ordnas i foglighet, välvilja och frid. Men just i denna s sta punkt hade mar gjort upp räkningen utan värden; landtmannapartiets (första handling var en så direkt utmaning, som möjligt; utskottsvalen i torsdags bära en prägel, om hvilken man ej kar misstaga sig. Kan man med rätta fordra att riksdsgen till dessa komitåer, som hafva ärendernas grundliga utredning sig anförtrodd skall välja sina dugligaste, kunskapsrikaste, mest framstående män, så tager det sällskap, som andra kammaren insatt i utekotten, sig onekligen ganska sällsamt ut. Blind lydnad har tydligen varit den enda fordran, partiet uppstält på dessa sina förtroendemän, blindt partisinne och förakt för all jemkning och försoning de enda motiver, som ledt valen. Det är då ej heller underligt om de framkallat liknande känslor, om den stämning af ömsesidig välvilja, som nyss rådde, med ens försvannit och om äfven de mest moderate af motsidan yttra sig med harm och förtrytelse. Det skall bli intressant att se, huru handsken skall upptagas af riksdagens s. k. center, hvars ställning såväl som benämning efter den förklaring, landtmannapartiet genom valen afgifvit, synas oss mera ohållbara än någonsin. Jemkningspolitiken kan väl ej gerna vara praktisk längre än åtminstone någon sannolikhet till eftergift från Såda sidorna ännu finnes qvar. 54 s-— er 1 Ö Gi I det allra muntraste lynno och med en lätthet i tonen, som förmodligen utgör sjelfva spetsen af den glada älskvärdhet, som bör slå an på en viss krets af läsare, uttalar Dagens Nyheter ännu en gång förtäckt sitt glada hopp att med allra första kunna såsom -halfofflcielträda fram för en tjusad allmänhet. Mera oförtäckt framträder dervid det käcka bladete arbetare såsom en af dem, de der görat skola. Men Dagene Nybeter må tala sjelf: Förra lördagen var icke -en glad dag för ministören. Den oformliga samling af förslag, yttranden och tabeller, som kallas statsverkspropositionen, skulle genomgå kamrarnes skärseld innan den befordrades till statsutskottets h ...immelrike, Statsråden voro talrikt tillstädes för att hjelpa sitt barn fram. I Andra kammaren gåfvo en prest och en lekman barnet ett underhaltigt betyg. Kammarens förnämliga ledamöter af oppositionen iakttogo tystnad. De göra icke affär af att vara talare och att i stora drag uppmåla för läktarne och de hundratusenden, till hvilka deesa kunna föra deras ord, sin uppfattning af den allmänna ställningen och af hvad den fordrar. Somliga finna häri en brist; man älskar vältaligheten och det storslagna i ord; men det finnes ock de som gerna undvara talen — såvida de se fasthet och handlingskraft bakom bristen på fraser. Antagligen hade man känt små ryaningar, då hr A. Hedin begärt förnyad bordläggning af berättelsen om hvad sig i rikets styrelse sedan förra riksdagen tilldragit. Hr Hedin är icke en riksrätt, men en skarprättare. Denna gång stack han sitt svärd i skidan. Hade han ämnat draga det? Hade han icke i berättelsen uppdagat någon anledning dertill? Hvad veta vi! — Iinistren kom undan med blotta förskräckelsen. I Första kammaren stannade det icke vid denna. Hr Wallenberg hade ransakat skrifterna utan att lyckas helt och hållet genomtränga oredan. Under mer än en timme kalsatrade han det ena efter det andra af regeringsförslagen. Lagbyrån, kommerskollegium, öresundska lotsfrågans bebandling, konsulsväsendet, dyrtidstillägget utan tjenstreglering m. m. togs i skärskådande. Ministårens ledare svarade för kommerskollegium; utrikesministern för eitt departement; justitieministorn vaktade sig för att replikera i afseende på lagbyrån; var detta en begynnelse till reträtt? Från kr Wallenberg törnams icke för första gången opposition; han plär aldrig sticka ander stolen med hvad han tänker. Men opposition mötto äfven från den gode baron af Ugglas. Han, som sjelf sutit på de anklasades bänk, trädde nu upp mot denna. Man rade på sin tid tillvitat honom att höja statsitgifterna, men hvad var väl detta mot hvad om nu sker — utan några stora nyorganisaionor! Ingenting har kunnat tydligare än aron af Ugglas tal visa ministeren att åskan wäfvar helt nära öfver dess hufvuden! Grefve Henning Hamilton gaf icke offentigt några dolksting denna dag, men enskilt ördes ban säga en qvickhet, hvilken som en öpeld spridde sig i kammaren: Det riktigate vore att återremittera hela luntan till ÅM:t. Från Utlandet. Det furstliga bröllopet i Petersburg: PIih imospe. YÄIÄOJA. —2 31 — belåtenhet att se en af sina framstående medRES ET GE NL a SR A eo QO8eO—-— L—— — ht — MM ma — Å