Göteborgsposten – 28 januari 1874, sida 1

Gengångerskan. Roman al mrz Harriet Lewis. (Ofvers. från Engelakan). Min stackars Roys hjerna är i oordning! inföll Sylvia darrande af oro. Oh, min älskade, låt skicka efter doktor Hartwright. Han vet ej hvad han säger. . — Tyst, Sylvia! sade lord Chetwynd i det hans bleka vackra ansigte antog ett strängt uttryck; låt ej vidare höra sådana ord. Vansinnig! Jag förundrar mig öfver, att jag ej är vansinnig. Hvad är detta för en hemlighet? Hvem är denna qvinna med Bernices ansigte förherrligadt och med hennes ljufva ögon? En lefvande qvinna är hon, såsom jag sagt. Monk, kom och följ med mig; hon kan ej ha hunnit långt. Jag måste finna henne. — Mylord, sade Monk i det han med stor ansträngning återfick sin sjelf beherrskning och talande i on lugnande ton; ni bedrager or sjelf! Sylvia såg henne ej, och hade det varit on gvinna, måste Sylvia ha sett henne. Ni har ånyo varit utsatt för en synvilla. — Jag vill ej böra detta ord vidare, Monk, sade lord Chetvynd häftigt. Synvilla! Hon flydde ja genom hela växtrummet, och jag hörde hennes lätta fotsteg. Hon snafvade på en blomsteorkruka, som stod i vägen, jag var lika nära intill henne, som jag är nära intill er! Jag räckte ut min arm för att få tag i henne, och jag fick tåg i det här! Chetwynd visade det fränrifna stycket af ärmspetsen. ) Forts. fr. N:o 21.