Göteborgsposten – 28 januari 1874, sida 1

— Bort härifråa! återtog Monk befallande. Om ni ytterligare företager er något mot lady Chetwynd, skall jag laga att ni blir bortkörd från Chetwynd Park. Ni försökte att mörda lady Chetwynd vid schweizerhyddan. Det är med mig ni nu har att göra, begriper ni! Ni känner ej Gilbert Monk ännu, och jeg råder er till att ej ställa er i hans väg mer än ni har gjort. Bort härifrån. — Jag går ej, mumlade den gamla qvinnan. — Trotsa mig ej, säger jag. Jeg har mina egna planer, och så har äfven ni. Jag hörde ert samtal med Sylvia för sexton månader sedan, och jag känner alla era planer. De skola ej korsas af mina. Min syster skall bli lady Chetwynd. Jag försöker att komma åt förmögenhet, det är mitt mål. Är ni nöjd nu? — Nej. Det finnes fara för Sylvia, så länge mylady lefver. Mylady måste dö! — Och jag säger, att hon ej skall dö! Jag älskar henne, och skall lefva för mig. — Ni skulle älska mylady! utbrast den gamla qvinnan hånfullt. Bättre vett bar jag än att tro något sådant! Det har aldrig funnits ett spår af kärlek i de blickar, ni brukade gifva henne. Ni hatade henne för det hon kom emellan mylord och Sylvia. Äleka henne! Bah! Ni kan ej älske. Ni vill blott komma åt penningar. Ni vill låta henne framträda, sedan mylord gift sig med Sylvia, och fordra en stor penniogsumma i ersättning — — Tyst med era dumheter! Chetvynd skulle neturligtvis bli ursinnig, för att jag ej återgifvit honom hans hustru förr. Jag upprepar, att Sylvia ej har något att befara från min sida. Må hon gifta sig med lord Chetwynd så snart som möjligt. Lemna mig nu ensom. Om ni gör Bernice något ondt, är ni förlorad! Den gamla qvinnan trodde ej Monks försäkr ingar men hon svarade med förställning, som ej kunde bedraga Monk: