Göteborgsposten – 27 januari 1874, sida 3

Heoperides, der väldiga härar af örangeträd stå talladdade med sina gyllene bomber. Det är dock egentligen för blommornas skull som denna orangeodling är; af hvilka jemte hundradetals andra blommor parfymer här tillverkas. Denna trädgård är mera egendomlig än vacker; men gör en titt in i Vallombrasas trädgård på andra sidan Mont Chevalier, i villornas och blomstergårdarnes förlofvade land, och vandra der en stund bland acacior, lagrar, myrten, palmer, kalyptus, aloehäckar, hvad vet jag allt, och låt irån någon angenäm hviloplats i dessa lunder dina ögon frossa bland rosor, kamelior, heliotroper, jasminer, narcisser, hyacinther, pelargonier, iris, ericor, violetter, anemoner .. som alla stå der i full blomning på kall jord, täflande med de ljusgröna fina gräsmattorna i friskhet — och du skall finna, gamle nordiske bondgosse, att du kommit midt upp i — Tusen och en natt. Så målar jag icke, derför att det skulle roa mig att så måla, — för att vända om Almqviste sats. Nej, det är sanning. Dock är jag rädd att förirra mig i detaljer, som kunna trötta; jag låter derför den ofvanstående lilla skizuren af min nuvarande vistelseorts naturskörhet få vara nog. Att tillägga några ord om mina hittills gjorda utflygter häromkring hinner jag i dag icke. — P. S. I Göteborgs Posten läste jag för några dar sedan en liten romantisk skizz från gpelhelvetet Monaco. Det finnes en annan version af historien, som är här i trakten den mest gängse, tast mindre romantisk. Mannen, som sökte skjuta sig (och positivt ännu lefver) var en — polsk jude, hvilken, efter att ha förlorat några tusen francs, sköt sig i — magen, för att komma åt en lifstidspension, som spelbanken i M. tilldelar sådana, som skjuta sig af förtviflan öfver gjord spelförlust och — ötverlefva mordförsöket.