Göteborgsposten – 27 januari 1874, sida 1

fastän de äro af prima qvalitet. Han reser derföre i början af nästa månad till Italien, ätvon för att besöka grefven och grefvinnan v. Platen, hvilka, ehuru de befinna sig vid bästa helsa likväl längta att få träffa sin snälle doktor och hvilken de skola på det hjertligaste mottaga. Det är ju ockeå mycket värdt att få höra sitt modersmål och att få färska helsningar från sina talrika vänner i hemlandet. Endast två varelser här skola fröjda sig åt prof. Malmstens frånvaro, om de annars reflektera derpå. Det är hans båda pigga vagnshästar: de få nu hvila sig tills vidare; men så ha de också hittills varit i farten. Om jag skulla i ett bref till er våga vidröra ett ytterst sorgligt förhållande här, hvarå bedröfligt nog ingen egentligen reflekterar ? Stockholms kommun är stolt — förutsatt att den är det — deröfver att dess kostnader för folkundervisningen uppgingo för 1871 (det sista, året för hvilket tryckta uppgifter ännu äro tillgängliga) till 185,755 rdr 38 öre, och att lärjungarnes antal samma år vid folkskolorna uppgick till 7655. Troligen ha både kostnaderna och lärjunge-antalet sedan 1871 ökats. Så tillvida är allt väl. Men nu kommer medaljens frånsida. Här fostras och uppväxer till brottslingar en väldig skara, som redan i barnåren tilltalas för tjufnader, som rör sig ganska obesväradt vid domstolarne, som agas — och släppes — för att åter stjäla och åter agas och återigen släppas, utan att något göres till deras förbättrande, och hvad ändå värre är utan att något göres för att afstänga andra barn ifrån att af dessa minderåriga tjufvar förledas till brott. Häromdagen uppgafs i tidningarne att icke mindre än fem särskilda af minderåringar bestående tjufband efter hand blifvit upptäckta och lagförda; men jag har ej sett någon reflektera till hvad dessa upptäckter innebära. Man bar upplyst mig, att flere af dessa unga tjufvar besökt folkskolorna, men man har ej reflekterat till den moraliska smitta, som de der utbreda. Jag vet icke om öfverstyrelsen för Stockholms folkekoleväsende derpå reflekterat; men jag vet med visshet, att den. icke inrättat någon enda afsöndringsskola, och att den s. k. Trasskolan — en modifierad, frivillig och i sin torftighet väl skött afsöndringsskola, bekostad af enskilda, mera förföljdes än uppmuntrades — tills den ignorerades. Det här icke lyckats mig ännu att få närmare uppgift på de minderåringars antal, som här tilltalats för tjufnadsbrott; men om i detta hänseende en statistik kunde upprättas, så skulle deraf det sorgliga förhållandet blifva konstateradt, att en förfärande stor procent af dem, som besolka straffoch cellfsängelaerna börjat sin tjufnadsbana redan i barnåren och sedan fortgått derpå och blifvit allt gröfre brottslingar. Att endast två täflingsritningar till de för rikedagen, banken och riksgäldskontoret ifrågasatta byggnaderna på Helgeandsholmen, inom den föreskrifna tiden till. rikagäldskontoret aflomnats, torde väcka uppmärksamhet, då det är kändt att i hufvudstaden finnas flere utmärkt skickliga arkitekter; men förhållandet är, att deras tid och arbetsförmåga äro tagna i anspråk för enskilda personers räkning och så fördelaktigt derjemte, att i de täflingspris, som för de ofvan antydda ritningarne utlofvats, icke något särdeles lockande legat. Jag tror mig äfven veta, att den skicklige arkitekten Hj. Kumlien, som anses vara rikast på ider i byggnadeväg, nödgats afstå från beslutet att täfsa om det utsatta priset, enär han till följd af öfveransträngning, blifvit tillrådd af läkare att för någon tid arbeta så litet som möjligt Göran.