på, hvad det kunde vara för folk, som jemte dem bodde i huset. Bernice var känd af mrs Sharp under benämningen miss GWyn. Hon hade ej tänkt på att åter ombyta namn, utan trodde sig lika säker under namnet Gwyn som under hvilket annat som helst. , Dessa två eller tre dagar inom hus tillbragtes ej ef Bernice i sysslolöshet. Hon skötte om sin skadade handled, som blef allt bättre för hvarje timma. Ion läste igenom de dagliga tidningarne och besvarade annonser, men hennes svar rönte ingen uppmärksamhet. Det tycktes som om ingen behöfde en guvernant uten rekommendationer: Andra dagen efter författandet af annonsen, syntes densamma i tre af de stora morgontidningarne. Den vänliga tjensteslickan förskaffade sig de ifrågavarande tidningarne, och Bernice läste och omläste hundra gånger den enkla annonsen samt undrade, huru många menniskor som utom henne sjelf sett och läst den, och huru många af dessa som skulle besvara den. Hon väntade otåligt hela dagen, cj vågande lemna huset ensam och utan skydd, men ifrigt längtande efter att få se svaren. På aftonen gjorde tjensteflickan, bevekt af frikostiga drickspenningar, en tur till tidningskontoren och återkom med ett dussin eller flera bref adresserade till miss G. Bernice hade tändt ett par vaxljus — ett öfverflöd som hon tillåtit sig i afvaktan på den kommande lyckliga underrättelsen — och det behagliga skenet från dessa föll på bordet, vid hvilket hon satt. Hon reste sig ifrigt upp från stolen, då tjensteflickan inträdde. — Allesamman till mig? frågade hon, i det hennes ögon glänste af hopp. Ah, det finnes då godhjertade menniskor öfverallt. Det är ett helt dussin hem, som erbjudas mig att välja ibland. (Forts.)