ett ytterligare steg till reformens genomföran de. Men man bör ej glömma, att det nutid försverssystemet bar en dubbel sida. Det bil dar, men endast dem som äro af bildning för mögne. Dot är onekligen både intelloktuel och moraliskt en förträfflig skola för folken men dess verkningar börja först från en vis framskriden bildningsgrad, hvilken måste haf va ernåts i folkskolan, De ryske statsmän nen, med krigsministern Miljutin i spetsen tyckas ingalunda hafva blundat för denna om. atändighat. Redan i flera år har förslege om den allmänna svärnpligten vandrat genom de petereburgska ministerjorna; en komits af sakkunniga personer shar Åpröfvat, diskuterat och godkänt det; slutligen har riksrådets plenum haft! det under behandling och till sist har det erhållit kejserligt handfäste. Samtidigt har en brådskande Zombildning af skolbildningen sats i verket, hvilken ej allenast afser den skolpligtiga ungdomen, utan äfven den redan till militärtjenst mogna slägtleden, och fordrar ett bestämdt kundskapsförråd. Oaktadt alla dessa förberedelser, är det likväl tvisvelaktigt, huruvida den allmänna värnepligten skall röna framgång i czarriket och om det ej, ifall den röner sådan, skall kräfvas menniskoåldrar, innan ens de enklaste verkningarne deraf träda i dagen. Det har behöfts mer än ett half århundrade, innan Scharnhorsts stora ide hann att genomtränga det preussiska folket, hvilket dock var ett helt annat menniskomaterial och erbjöd vida fördelaktigare förutsättningar. Iluru ifrigt hade icke der skolmästaren arbetat krigsministern i förväg! Såsom rent militärisk omorganisering betraktadt, är det proklamerade införandet af den allmänna vörnepligten i Ryssland ett storartadt experiment, hvars framgång icke utesluter grundade tvifvel. Men då dessa öfvervunnits, skall den politiska omfattningen af reformen gifva anledning till mångfaldiga, icke synnerligt uppbyggliga tankar. Kejsar Alexander älskar freden. Han säger det sjelf i ett manifest till ryska folket, med hvilket han infört den nya institutionen. Och hade han icke gjort det, skulle man likväl icke gerna kunna misstänka honom för begär efter krigisk ära; ty med undantag af den mellanasiatiska expeditionen under förlidet år har bang nittonåriga regeringsverksamhet visat honom vara en fredsfurste, som sorgfälligt undandragit de af honom inledda reformerna Bellonas nyckfulla gunst. Men hvem går i god för, att hans efterföljare lifvas af samma sinnelag, att äfven de skola motstå den längtan efter Bosforen, som Peter den stores testamente städse uppväcker på nytt hos innehafvarne af czartronen? Då skall den ur allmänna värnepligten i ett riko med åttatio millioner framgångna hären representera en kolossal makt, för hvars afvärjande hela Europa skall nödgas uppbjuda all ein kraft. Om man tager i betraktande förhållandena vid den preussiska armåns tillökning ifrån befrielsekrigen och till år 1870 samt den motsvarande tillväxten i skatteförmåga, så öppnar: sig ett Perspektiv för den ryska härens framtid, hvilket just icke är särdeles lofvande för Europas fredliga utveckling. Det är visserligen en cura posterior, ty i sannolikaste fall skola årtionden af nästa sekel gå till ända, innan Rysslands på de nya grundvalarno upprättade armösystem skall kunna bestå profvet af ett krig. Mon — hvad betyda årtiondena i historiens frambrusande flod? Bångsamt och hotande uppstiger molnet i öster, ott järteckon för Europas andra folk att ej förstöra hvarandras krafter genom inre tvedrägt, utan bevara en dyrbar fred, under hvilken de kunna utveckla sina hjelpkällor och berada sig till att så stärka sina krafter, att de skulle kunna möta faran af ett slaviskt inbrott i vestern.