Göteborgsposten – 22 januari 1874, sida 1

2EA Ämnv1714 AVES i ——— —— —ks2ä— — — n tid af tjugo år få utarrendera sitt innehasrande kyrkoherdeboställe ett mantal n:r I EuS öf. Efter iofordradt atlåtande hade såväl Domrapitlet i stiftet som Landshöldivgeembetet hos K. M:t afatyrkt ifrågavarande ansökan enär itarrendering på vises tid al ett kyrkoherde3 hoställes område utan undantag af någon dc! leraf till boställsinnehafvarens disposition icke heller medgifvas så vida icke särskilda omständighetor det påkallade, mon evarande fall någon sådan omständighet icke visats vara för handen. Likaledes har K. M:t afslagit en af kyrkoherden i Solberga pastorat J. Almn och fröken Anna Sofia Ryningsvärd gjord anbållan att, sedan bifall lemnats en af Almån gjort ansökan om utarrendering af kyrkoherdebo ställot i pastoratet ett mantal Rållstorp och ökanderna blifvit till arrendatorer antagne, tillåtelse måtte lemnas att i sambruk med bestället få intaga on tillgränsanda af kyrkoherden Almön inköpt hemmansdel 3332 mantal Branshög. Eit litet månadsblad under benämningen Bör och Emot har med det nya året börjat utgifvas i Stockholm. Det lilla bladet har en utpreglad evangelisk-lutersk rigtning och synes i så fall, bättre än en och annan af våra kristliga veckooch månadeskrifter, som äro afsedda för religiös uppbyggelse, hafva fattat sin uppgift, som dess hållning är mindre uppstyltad och dess skrifsätt fritt från den sliskighot, som alltför ofta framträder hos dessa. Särskildt hafva vi i det oss nu föreliggande häftet fästat oss vid ett stycke, som behandlar frågan, huru kristendomsundervisningen bodrifves i våra folkskolor. Det heter der: Anspråken på dessa för folket upprättade läroanstalter gå hos de flesta ut på något helt annat, än hvad som ifrån början var och ävnu borde vara ändamälet med deras upprättande. Det var just till följd af hos folket i alimähet bristande kristendomskunskap och för, att få denna brist afbulpen, som folkskolorna blefvo upprättade, och tillfölje häraf var ock kristendomen uti dessa skolor hufvudämnet; men att folket i allmänhet såsom ett folk betraktadt, d. v. 8: ett folk, som ibland de civiliserade nationerna bör kunna intaga en aktningsvärd plats, äfven vari behof af andra till det medborgerliga lifvet hörande kunskaper, var och förblir allud obestridligt, hvarföre det äfven var nödvändigt, att dessa ämnen likaledes måste utgöra föremålet för ifrågavarande skolors verksamhet. Dessa profana ämnen kunna mycket väl stå tillsammans med kristendomsundervisningen, ja, de böra dermed stå tillsammans, och det ena riktigt bedrifvet lägger visserligen icke något binder för det andra, och det är visst en icke ringa eller oskadlig villfarelse, om någon — äfven i välmening — försöker uttränga det ena under det han omhuldar det andra. Men detta oaktadt är och bör dock kristendomen vara det förnämsta och icke blott upptaga första rummet på läsordningen utan ock både första och förnämsta rummet såväl hos lärarne, att de framförallt vinnlägga sig att undervisningen deri må bli till verklig nytta, d. å, så uppfattas, att den må bli fruktbärande, som ock hos skolornas styresmän, att det utgör föremålet för deras anordningar och ögonmärket vid deras tillsyn och visitationer, att det uppväxande slägtets sedlighetsbegrepp måga gruudas på en god, en sann, en redig och klar kristendomstgunskap; ty endast genom en rätt kristendomskunskap kan det ljus hos menniskan upptändas hvarigenom forna tiders vidskepelser utrotas, och den sinnesriktning (eller karakter) grundlägges, att hon kan inse sitt eget värde såsom menniska och som tillförsäkrar henne värde hos andra, äfvensom, såsom hos ett folk eller nation betraktad, bereder anseende hos andra nationer. Iases och erkännes allt detta af alla, isynnerhet af skollärarne? Nej; tyvärr, visserligen icke! Ganska många, som tro sig mägtiga att bedöma allt, isynnerhet hvad som rörer folkskolorna. anse kristendomsundervisningen uti dessa skolor icke blott obeböflig utan rent af skadlig, påstående att frukten deraf är endast vidskepelse och allt annat sedeförderf. Till detta förvända omdöme äro icke så få skollärare orsaken, i det de, föga bekymrande sig om hurudan den kristendomsundervisning är beskaffad, som de meddela, och oftast sjelfve mindre hemmastadde i detta ämne meddela en sådan undervisning, som alldeles icke kan motverka vidskepelgen, der den finnes, och det rådande sedeförderfvet utan t. o. m. hvad ännu värre är, gifver stöd derför Sådan undervisning skall dock hedras med namnet skristendomsundervisning, fastän den låugt ifrån leder till någon kristendom. Så falla kristendomen: 1 fiender deröfver, skära alla öfver cu kam och be I döma hela kristenheten derefter, och i sin vålments reformationsifver utdöma all kristendomsundervis ning i skolorna, menande detta vara det enda riktig: gättet att rädda fäderneslandet från den förnedring I som vidskepelsen och sedeslösketen eljest komme i att draga öfver detsammak. : Förf. tillägger dock med skäl, att denna dystr2 icke är allmängiltig, om den ock tyvär I träffar ia på många af våra folkskolor. r Postgång med dagsnälltåg. Tidninge Nerik. Alleh. vet att omtalas, att postetyrelsor på grund af derom gjord framställning beslu I it låta breflådspost från Stockbolm till Göte borg och de vigtigare af mellanliggande sta I tionerna medfölja dagsnälltåget.,: Från Wenersborg skrifves: Etter slutad rekrytering härstädes förliden fr dag hade chefen för Westgötadals regemente E. Eler remte för tillfället här varande officerare vid nämd negemente, en afskedskollation för kaptenen, komp: -nichefen F. Palm, som nu lemnar sin tjenst vi r I regementet. Vid afskedsskålen uttrycktes den al — n-—— ru länge har ni varit i London? Hvarifrån har n