Göteborgsposten – 22 januari 1874, sida 1

att? Huru länge har ni varit i London? commit? — Jag är ifrån Hebriderna, svarade Bornice med värdighet. Jag har varit i London blott ett par dagar och tg in på ett hotell. — Hvilket hotell? Bernice svarado ej. Hennes blick sänktes för mrs Sharps skarpa, granskande ögonkast; men i hennes liufva, trofasta ögon framglänste dock hennes naturs oskuld, ädelhet och renhet. Mrs Sharp förstod sig på att läsa ansigten, och hon insåg att Bernice var hvad hon syntes vara — en ädel och trovärdig ung qvinna. Men hvarföre vägrade hon då att säga, hvar hon hade bott under föregående natten? — Jag förstår, sade hon i skarp ton. Nirymde bort från ert hotell, miss. Bernice spratt till. Hennes min förrådde henne. Mrs Sharp smålog triumferande. — Ni ser, att jag ej kan bedragas, sade qvinnan, förtjust öfver sin egen skarpsinnighet. Ni rymde från ert hotell för att slippa betala er räkning. Era saker äro qvar der. Jag känner verlden. Jag har sett en hel hop sådant folk; men dylika skälmstycken gå ej för sig hos mig. Mitt rum kostar sexton shillings i veckan i förskott — inga penningar, inget rum. Det är mitt valspråk. Om ni nu vill se på ert rum, så kom med. Bernice samtyckte, och mrs Sharp ledde henne upp tre smala trappgångar till fjerde våningen och släppte henne in i frontespisrummet, ett stort rum med tre sönster, som hade utsigt åt gatan. Möblerna voro prydliga och väl putsade. Men der funnos inga gardiner och få beqvämlighetsartiklar — utom de nödvändigaste. Der stod en rätt hvit bädd, ett par stolar, ett bord och den oundvikliga chiffonieren. Men huru sparsamt rummet än var möbleradt, var Bernice glad öfver att ha fått en sädan tillflyktsaort. Hvarifrån har ni