Göteborgsposten – 21 januari 1874, sida 2

agen att anse såsom trupp, intill dess den blitvit från samlingeplatsen hemförlofvad; att då bevärinogsynglingarne olofligen afveko, så voro de inför lagen att anse såsom krigsmän och underkastade samma lydnad och skyldigheter etc. Uti strafflagens 5 ksp. 10 8S: Har någon, utan att sådan afsigt, som i 1 8 sagd är, ådagalägges, a) olofligen afvikit från trupp etc. — — varde ändå såsom rymmare efter ty om sådan här ofvan sagdt är, bestreffad i följande fall, nemligen: — — — om han till manskapet hörer, när undanhållandet räckt öfver åtta dagar. De nu ifrågavarande beväringsynglingarne bafva olofligen afvikit från trupp, utan att, såvidt ins. vet, ännu hafva återkommit, derför äro de förfallna till straff såsom för rymning enl. strafflagens 5 kap. 4 8: Begår officer eller underofficer rymning i andra tall, än de, eom i 2 och 3 SS nämda äro; dömes till afsättning. Gör det någon af manskapet; varde belagd med disciplinstraff i minst andra grad. Sker återfall etc. — —. Enl. författningarne är beväringsmanskapet icke underkastadt krigslagarne sedan det blifvit hemförlofvadt och skulle för sin i tjensten begångna förseelse, blifvit, enl. 8 43 i disciplinstadgan andra stycket, dömde af krigsrätt, såvida icke samma S:s 3:dje stycke gjorde ett undantag i afseende på rymningsbrott; detta stycke lyder så: Har någon af manskapet rymt, anses han i fråga om dieciplinstraff och dess åläggande, fortfarande tillhöra krigsmakten, ändå att han ej ertappas förr, än annan blifvit i hans nummer insatt. Detta anser I. T. icke vara tillämpligt på beväring utan endast på soldat som eger nummer. I detta fallet respekterar ing. H. T:s åsigt, ty den grundar sig icke på falska uppgifter, men ins. bestrider dess rigtighet, på den grund att, enl. 31 i beväringsförordningen Jemförd med strafflagens 1 kap. 6 S, beväringsmanskapet under hammarschen, ända till dess det blifvit hemförlofvadt, är underkastadt samma lydnad och skyldigheter c. som krigsmän; något undantag i afseende på rymningsbrott finnes icke. Ordet ändå uti 3:e stycket disciplinstadgans 43 8 kan icke gerna betyda annat än äfven om och utgör en skärpning, icke en inskränkving uti föreskriften. Ing. tror sig härmed hatva visat, att de olofligen från trupp afvikne och icke återkomne beväringsynglingarne skola straffas enl. strafflagens 4 såsom rymmare med disciplinstraff i minst andra grad, och att de i fråga om detta straff och dess åläggande ekolat anses fortfarande tillhöra krigsmakten. D. v. 8. straffet skulle åläggas dem af befälbafvaren efter hållet förhör, och straffet skulle så vidt möjligt genast undergås, och den straffade har rätt till klagan inom tjugo dagar efter det straffet fulländades. : H. T. yttrar vidare: Om disciplinstraff stadgar 12: De avg. verkställande af fängelse vid vatten och bröd i allmän leg gifna föreskrifter böra ock i afseende å arrest vid vatten och bröd tillämpas med iakttagande, att straffet skall. undergås i reg:tets, kårens, detachementets eller garnisonens häkte. Nu hafva i dess ställe, i strid mot lagen, genom K. M:ts nädiga medgifvande, arresten blifvit länscellfängelset för förbrytare, hvilket innebär en svår skärpning af straftet, hvilket man redan förut stadgat till det högsta som lagen medgifver, då det säges: högst fem dagar. ; Här beskyller således H. T. K. M:t för alt hafva lagstridigt förfarit; är det så, eå lärer väl konstitutionsutskottet i sinom tid derä göra anmärkning. Ins. menar likväl, att om vissa lokaler inom länscellfängelset upplåtas för en tid till Vesternorrlands beväringsbataljon, så äro dessa lokaler under den tiden att anse såsom kårens häkte. Lika olagligt hade ju varit, om Vesternorrlands beväringsbataljon fått tillåtelse att begagna de ärrostlokalor, som tillhöra artilleri-batteriet i Hernösand. Det är ett miestag, såsom ins. i sin förra uppsats visat, att det straff man ålagt beväringsynglingarne är det högsta som lagen medgifver. Lagen säger icke, att rymningsbrott skall beläggas med högst fem dagars arrest, utan den säger att rymningsbrott skall bestraffas med disciplinstraff i minet andra grad. Då brottet, såsom ins. i sin förra uppsats visat, skett under försvårande omständigheter, så skulle kunna tyckas, som om det bort straffas hårdare än i andra grad d. v. 8. i 8:e grad, hvilket åter betyder minst sex dagars lika arrest. H. T. fögnar sig åt att genom sin Åsamvetsgranna undersökning at saken hafva kunnat bilda sitt omdöme om den upprörande behandlingens lagstridighet. Skall man förstå detta så, att H. T. Zhärmed erkänner sig icke hafva gjort detta förut, utan då utan förutgående samvetsgrann undersökning hafva drifvit sitt påstående om olagligheter? -Dock drabbas utan tvifvel lagen af det felet, att icke vara tydligare, än att han kunnat så missförstås, säger H. T. Med förlof. Lagen är i detta fall alldeles tydlig och lemnar icke rum för något missförstånd; men att H. T. icke kan eller icke vill förstå den, det rå de som skrifvit lagen verkligen icke för.