slag. I den längst bort belägna delen af det långa rummet stodo några små bord, och qvinnor trängdes omkring dessa, ätande varma bullar och drickande kaffe. Bernice Jgick fram till ett af borden och beställde någon förtäring. Hon satt länge vid sin enkla frukost för att på samma gång hvila och öfvertänka sin ställning, men då uppasserskorna slutligen började att betrakta henne något nyfiket, steg hon upp, betalade sin räkning och begaf sig åter ut på gatan. En omnibus passerade förbi i detsamma. Kuskon tolkade hennes blick på honom som ett tecken att hon ville medfölja och stannade. Bernice tvekade en sekund, men steg derefter upp i omnibusen. Detta var första gången hon åkte i en omnibus, men lord Chetwynd hade under deras korta vistelse i London straxt efter deras giftermål beskrifvit för henne alla de olika fortskaffningsmedlen i den öfverbefolkade hufvudstaden, och Bernice var nu ej det ringaste förbryllad eller orolig. Hon kände igen Trafalgar-square och Nelson-monumentet, nationalgalleriet och kungliga konstakademien, hvilka ställen hon besökt tillsammans med marquisen, och så rullade omnibusen vidare in på The Strand. Menniskor stego i och ur åkdonet på åtskilliga ställen, men Bernice bibehöll sin plats. Morgonen var temligen långt framskriden och dagens arbete var i full gång öfverallt, då omnibusen passerade St. Pauls kyrkogård och närmade sig postbyrån. ; — De två eller tre passegerarne, som jemte Bernice befunno sig i åkdonet, stego ur, och hon följde deras exempel. Hon visste, att hon var långt borta från Piccadilly och Gilbert Monk, men det uppstod ett begär hos henne att ännu mera öka afståndet och dölja sig i någon behaglig trakt af förstäderna, der hennes lilla penningeförråd kunde räcka till för hennes utgifter, till dess hon kunde skaffa sig en plats.