Göteborgsposten – 17 januari 1874, sida 2

379 röster mot 321. pelsol uppträder nu och begär. att församlingen måtte sätta lagförslaget angående mairerna åter på dagordningen. Jules Simon motsätter sig detta, såsom sårande för församlingens värdighet, emedan denna skulle med rätta kunna klandras för sin lätthet att öfvergå från cit veslut till ett annat. Det sista beslutet var helt nytt, och ingenting annat än ministerkrisen hade sedan dess inträffat. En person hade nyss yttrat, att det nu finnes flere närvarande, än då beslutet fattades om förslagets uppskjutande tills kommunalförfattningen kom under behandling. Det fans likväl då öfver 371, under hvilket antal församlingen intet kan göra. Men då detta antal fans, kunde hvilka förslag till beslut som helst väckas, och han förvånades öfver att höra, det en motsatt åsigt skulle hysas af medlemmarne i en regering, hvars tvenne främste män utsetts af majoriteter vida underlägsna den, som i torsdags fattade beslut. Etter någon häftig ordvexling boslöt emellertid församlingen att sätta lagförslaget om utseendet af malrerna i spetsen för dagordningen till följande dag. Etter hvad telegram redan anfört, blef dagen derpå lagförslaget verkligen antaget med 378 röster mot 201. Hela Paris hade med stor epänning afvaktat resultatet af nationalsörsamlingens förhandlingar d. 12. På St. Lauare-bangården väntade tusentals personer underrättelser från Versailles. Polisen var der starkt representerad. I Versailles hade nästan hela diplomatiska kåren infuvnit sig på sin läktare. Bland de deputerade såg man Gambetta, som kommit med iltåg från Nizza, och gesandten Larochesoucanld, som. skyndat till Versailles från London. Äfven Thiers var tillstädes. Garnigonen i Versailles hade förstärkts dagen förut med tvenne regementen från Paris. Från Frankrike skrifves vidare, att biskopen af Troyes skall inom sitt stift hafva förbjudit sorgemessors hållande öfver Napoleon III. 1 ett af tidn. !ordre oflantliggjordt bref uttalar kejsarinnan, att hon omöjligen kan tro på detta förbud. Utspridda rykten om oenighet med Italien vederläggas officiöst. Parisgarnieonens befälhafvare, general Ladmirault, har till garnisonens på nyårsdagen uppvaktande officerare yttrat några ord, som i Tysklands högre kretsar väckt stor harm. -Han uppmanade neml. ossicerarne att verka st för, att Frankrike återfår den framstående ställniog (prponderance), till hvilken det har berättigade anepråk. I anledning käraf utropar Bismarcks organ Nordd. allg. Zeit: Så länge scansmännen tala om yråponderance. kunna-vi icke hålla fred med detta folk. Vi vilja ej veta af någon pröponderance, vi vilja hvarken tåla eller sjelfve utöfva den-t iErkebiskop Ledochowsky af Posen hade, et. icke vid den bestämda dagen infunnit sig inföor tot den kretsdomstol, som skulle företaga den föraberedande ransakningen med honom. Tafseende på utgången af valen till tyfor ka oka riksdagen hänvisa vi till det mottagna teÅ. legrammet, hvilkot dock genom valens fördelning på äfven de obetydligaste fraktionerna na, nor I försvårar ett rätt bedömande för den utan för ot stående af partiställningen i hufvudfrågan, kametpen mellan kyrka och stat. Det är dock visst, gen att de klerikala ansenligt tillökats, likaså socialdemokraterna, som i stället för den ende var am-. Bebel fått alla eina eex hufvudchefer invalda. I öfrigt ser det nästan ut, som om regeringen icke skulle kunna bestämdt påräkna majoritet, ent. ifall de missnöjda partierna visa sammanhålöst— lighet. I Baiern veldes 27 klerikala, men kan blett 21 liberala. Betecknande för tillståndet atsinom Hamburg är, att af de afgifna 34,000 rösterna 14,000 söllo på socialdemokraterns. ten, ise. under det att de återstående föllo splittrade mu på alla de andra partierna, hvilket bäst vitnar cisoOm disciplinen bland arbetareskarorna. I allimamänhet synes en icke alldeles obefogad oro lara öfver hvad som stundar visa sig inom den regeringsvänliga tyska pressen. Kratterna äro ock inom det tyska riket i en våldsam jäsning, hvilken yttermera ökas genom den oförsonliga kampen mellan kyrka och stat. tern De klerikala tyske tidningarne bafva förr att nekat riktigheten af påfvens nyutfärdadej förvida sattning, sådan den offentliggjorts. -Nordd.rund-äallg. Zeitbekräftar dock dese sanning. y Inför Preussens dep. kammare har fram. r islagts lagförslag om upptagande af ett nytt Jån om 50,600,000 thaler till utvidgning af 3inmraande ende, n ligt väl, I statens jernvägsnåt. Jae Kejsaren af Tyskland är likväl icke fullt r, så återatäld. Så har han måst asstå ifrån att Uxens ejelf mottaga lyckönskningarne på kröningsa man dåagen och öfverlemnat detta bestyr åt krontta en H tierna I Prinsen: ; 3. ouher Kronprinsen har begärt, att särskilda bea jör-rättelser ang. parlamentsförhandlirsame skola litiska till honom öfvorlemnas af de ledande civila Aom tjenstemärnen. presiFrån Spanien ekrefs angående förbålPresi-landena vid Cartbagena ot parD. 12 januari. 212 En deputation från Carthagena har insun; nit sig hos belägringstruppernas befälbafvare, , föreI Lopez Dominguez, och begärt fientligheternas n skall inställande samt tillsättandet af särskild komn (äscke mission för underhandling om kapitulationsvilsig till koren. Lopez vägrade, men gaf staden tid ält sig, i tills i dag på middagen att gifva sig på nåd ; lugna. och onåd, samt lofvade nåd åt alla, som dess. medlet förinnan instälde sig med sina vapen, med un resident I dantag för medlemmarne af den förra elle ! nuvarande juntan. honom Upprorschefen Galvez bar med 200 ma e dröjt sökt återtaga sästet Atalaya. Han blef me akigtförlust tillbakaslagen. honom Konungamördaren Manuel Pastor, 801 en lugsköt på konung Amadeo i Calle Arenal 3 kunaas 1872 och dömdes till döden för tre dagar se till vendan, bar rymt från fängelse i Madrid. D. 14 januari.