Göteborgsposten – 17 januari 1874, sida 1

AIItor olra tram Ul SKäua UP 4hH 71J TA appfattade karakteren. Hrr Hellander och Wagner ha enligt vårt förmenande maskerat sig alltför unga; äfven under savoritväldets mest gyllene tider torde ej så, snart sagdt, gröna ynglingar ha stigit den ene till polisminister, vå den andre till pårlamentsråd. de Stycket, som imorgon gifves för sista gåno gen, är uppsatt med stor prakt och vissa ko, da stymer, framför allt kung Ludvigs, äro nästan öfverdådigt dyrbara. Mot den öfversättning, som begagnas, torde åtskilliga anmärkningar kunna göras; uttryck sådane som: en allrakäraste intrig, du, med dina skådespelare?, 0. 6. V., o. 8 v. äro alltför genuint tyska för att vi. skulle onska dem inympade på vårt språk. Musikföreningens konsert i onsdags var rätt talrikt besökt. M:ll Emelie Medhelin, som då för första gången lät höra sig inför vår allmänhet, gjorde det bästa intryck; hennes röst var ej forbausende, men den var bebaglig, hennes intonation ren och hennes föredrag röjde en ypperlig skola och samvetsgranna studier. Bäst lyckades hon i romanserna (vi skulle önskat något mera känsla i Agatha-arian), hvilka af henre sjöngos med ett okonstladt bebag, som dock ej bortskymde det konstnärliga i utförandet, Hon fick också under en bifallsstorm gitva Gounauds täcka Au printemps da capo. Orkestern hade denna afton en icke lätt uppgift: Schuberts stora C:dur-synfoni är ingen barnlek; desto. angenämare är det kunna inregistrera, att uppgiften löstes på ett sätt, som gjorde såväl orkesterns medlemmar som dess arbetsamme ledare och inöfvare dir. Andröas Hallän den största heder. Musikföreningens närmaste konserter äro bestämda att ega rum onsdagarns d. 28 januari och 17 februari. Vi fösta allmänhetens uppmärksamhet på den musikaliskt-dramatiska eocir, som i afton af en förhoppnivgefull ung musiker här ifrån staden är anordnad å Nya Teatern. Programmet upptager, utom tvenne favoritouverturer, den täcka komedien Adele de Senanges, ett solo för. fiol och flera sångnummer, hvari man bl. a. får nöjet höra soirägifvarene vackra stämma. En annan konsert, också värd att af allmänheten med intresse beaktas, är den, som nästa onsdag af d:r Adel Stål med benäget biträde gifves å Mindre Börssalen. För den i Göteborgs musikförbållanden värmare invigde torde vi,endast behöfva nämna, att det är den musikaliska förening, som, ehuru den sjelf blygsamt benämner sig Lilla Sällskapet, dock i sjelfva verket inom sig räknar våra bästa vokala amatörsresurser af båda könen, hvilken då för första gången framträder offentligt. En annan anmärkningsvärd omständighet kunna vi ej undgå att påpeka: programmet upptager uteslutande musik af nordiska tonsättare: Gade, Söderman, Kjerulf, Jossphson och Hallström. Vill nu man spåra någon liten opposition, någon stilla opinionsyttring i detta, så måste man dock på samma gång erkänna, att fosterlandekänslan svårligen kan taga en vackrare, mera harmonisk form. Slutligen anmäla vi till det bästa den konsert, eom onsdagen d. 18 februari i Vinterträdgården å Bloms sal af Beyerböckska kapellet gitves till förmån för kapellets förtjente violoncellist hr M. Blodek och kontrabasist hr A. Geike. I Göteborgs Musei tafvelgalleri är nyligen utstäld en större oljemålning af Knut Ekvall, den unge talangfulle svorske tecknaren, som f. n. är anstäld på verldstidningen Inustrirts Zeitungs atelier. Vår, tyvärr, alltför tidigt bortryckte, oförgätlige dUnker har ovedersägligen föresväfvat konstnären. Taflan framställer nemligen en måltidescen på en jernbanestation: ott 5 eller 10 minuters uppehån, hvarunder kroppens alla behof skola nödtorftligen tillfredsställas. Det är vinter, berrarne äro insvepta i stora pelsar och damerna i skinnfodrade kappor. En förfärlig oreda råder i rummet, allt väl uppfattadt och med mycken humor återgifvet: hvar och en, som lyckats uppsnappa en bit, synes nöjd och belåten, under det att den gräsligaste missbelåtenhet afmålar sig i de mindre lyckligt lottades anletsdrag. En vresig herre, om vi ej misetaga oss, Åprobenreutertill professionen, håller på att totalt ramponera frackskörten på en vaktmästare, som söker smyga sig förbi med en fullsatt bricka; öfverallt oordning, utspildt vin, omkullkastade glas, hattaskar, nattsäckar, nersmorda guttaperkagaloscher o. dyl. Ett nytt tåg har kommit, en skara nya, genomfrusna och genomhungriga passagerare rugar in, under det konduktören med sin klocka uppmanar de innavarande att, mätta eller hungriga, packa sig i väg. Som man ser, är ämnet rikt. Konstnären 3nar också i allmänhet väl lyckats att lösa sin ruppgift; vissa omständigheter synas dock tillg kännagifva, att han här och der målat utan t, modell, något som, för att begagna en aktad je I samtidas ord, alltid straffar sig sjelf-Exemle pelvis påpeka vi damen i midtelpartiet, hvars af framsträckta, behandskade hand har någonting lt onaturligt, kallt och liflöst. Vissa accessoirer: . pelaverk, den halft upptinade isen på fönsterpå I rutorna, Resetöietäro deromot raskt målade ha och med mycken illusion återgifna. år Tafvelgalleriet erbjuder åtskilliga nyheter na at Bergslien, Wedelin, Lundh m. fl. samt tvenne ill perlor för en samlares galleri: Klosterscene, af Lerche och Utsigt från Issefjordenaf Carl ör Rasmussen. den sistnämda för hvarje konstvän yn väl bekant från den stora skandinaviska konstlet utställningen härstädes år 1869. Hon inköp: de I tes då af en numera afliden konstälskare här igetädes och utbjudes nu till det jemförelsevis billiga priset af. 550 rdr. A: APrErEAA U FIT JFYwma 41