Göteborgsposten – 15 januari 1874, sida 2

Miss Monk antog e en 3 mycket glädtig ton, men Chet wynd var ovanligt tyst och tankspridd. — Är det någonting som jag kan uträtta för dig i hufvudstaden, Sylvia? frågade Monk uader det han drack sin andra kopp kaffe. Har du några beställvingar alt göra hos juveleraro eller modehandlare? Jag skall med nöje uträtta hvarje uppdrag du kan ha att anförtro mig, ty jag reser till London i qväll. — Ah verkligen? sade miss Monk. Om du vill fråga, när det halsband jag beställt blir färdigt, stannar jag i stor förbindelse hos dig. Blir du länge borta? — Någon dag — möjligtvis en vecka. Scotsby Å Newman vänta mig, och affärer äro affärer, som du vet. Lord Chetwynd yttrade ingenting, som hänsyftade på vålnaden från föregående qväll, och han gat knappt något svar på hvad Sylvia yttrade. Hans allvarliga ansigte var ej mycket uppmuntrande för Gilbert Monk, men denne unge man följde dock efter frukosten lorden till biblioteket och begärde helt kallt att få låna tvåbundra pund af honom. Lånet lemnades beredvillligt, och Monk uttalade sin tacksamhet på det mest uppriktiga sätt, såsom det tycktes:; — Jag vänder mig till er som till en bror, Chetvynd, sade han. Om jag kan, skall jag en dag betala er igen summan. Men hvad som är säkert är, att jag aldrig skall glömma er godhet. Ni ser så nedslagen ut. Förlåt mig, Chetwynd, men jag hoppas, alt det ej varit något missförstånd mellan er och Sylvia? — Visst icke, svarade lord Chetwynd rodpande. Jag är mig ej lik i dag, det är hela saken. Jag vet alt ni stannade, ute efter mig i går qväll, Gilbert, Huru länge dröjde ni? Såg ni till — vålvaden? (Forle.)