Göteborgsposten – 15 januari 1874, sida 2

lagens dsmoraliserande verkningar, hvilka endast sällan uppblandades med en eller annan partiel tördel, stredo fransmännen likväl tappert, under det tyskarne, oaktadt sitt medtöåda mod och sin stränga descplis, längtade hem och voro mycket trötta vid ett krig, hvilket de aldrig väntat sig skola draga så långt ut på tiden. Kampen mot Chanpzy var ytterst besvärande, hans outtröttliga verksamhet gjorde icke vann någon älgöcande seger, rönte han likväl mindre framgångar och höll terrängen fast i mer än en utkämpad batalj, så att han i fiera veckor gjorde motstånd mot tyskarne, i det han endast långsamt drog sig tillbaka och nästan hvarje dag levererade en strid med dem. Ställningarne framför Le Mans voro starka och kunde bibehållas emot ätven öfvergöra halt, och der skulle äfven de reserver vara tillstädes, som regeringen haft god tid på sig att låta inöfva samt vederbörligen väpna och ekipera. Materialier härtill hade icke saknats. Redan i början af kriget hade de fem bretagniska departementen rika förråd på manskap och penningar tillgängliga. Deras mobiliserado nationalgard utgjorde nära 80.000 man. Före slutet at november 1870 hade Bretagne lemnat mer än 40,000 man och den 9 december öfver 50,000 man. Herr de Kåratry var Bretagne-armåns förste general, likasom han först kommit på tanken att uppställa denna här och ordna lägret vid Conlie, der den unga armån skulle öfvas till att rycka i fält. Han började sitt värf i senare hälften af oktober månad, med Gambettas fulla tillåtelse och gillande; han hade för denne utvecklat sin plaz, d. 16 okt., då han for genom Tours. Det dekret, som bestämmer skapandet af hans armå, är dateradt d. 22 okt. 1870, bestämmer Laval eller Le Mans som dess högqvarter och anvisar ett anslag af 8 mill, fres till dess bruk, Den hade särskild administration, sitt eget intendenturdistrikt, och Carr6 Kerisouöt, en bretagnisk adelsman samt medlem af den sista kejserl. lagstiftande kåren, utsågs till dess generalkommissarie. Bretagne bidrog med mer än 15 millioner till krigsutgifterna, beräknade efter 195 fres för hvarje mobilgardist, så att de 8 mill. blott voro ett förskott från regeringen. Den första tanken hos organisatörerna af denna armå var att, erhålla goda vapen, ty, säger Carr6 Kerisouöt i sitt vitnesmål, vi visste, att inom vårt land befolkningen icke skulle kunna förmås att rycka ut, om den icke hade vapen, som voro lika goda med liniearmåns. Hr de Köratry berättade mig, att han erhållit formligt lötte om 40,000 Remingtonsgevär — ett löfte som aldrig blef uppfyldt. Det fans tillräckligt med ifver och mod hos den kraftiga bratagniska befolkningen. Sjömän anmälte sig i mängd för att frivilligt servera kanonerna. Hela bataljoner bretagnare, hvilka instuckits i armåkårer i andra delar af Frankrike och hållits overksamma, emedan de saknade vapen, brunno af ifver efter att så sluta sig till sina landsmän och föravara sin egen provias. De trodde, att de då skulle tå lämpliga vapen, ty ingen förutsåg ännu, huru bretagnarne skulle senare behandlas. Emellertid bildades lägret vid Conlie, och det räknade d. 27 nov. omkring 35,0007 man. Ungefär 2.000 af dessa hade daidergerär, hvilka lemnats af Brest och Nantes. De anåra kommo antingen helt och hället oväpnade eller medförda knallbattsgevär af tio olika storlekar till största delen af mycket dålig beskaffenhet och. alldeles otjenliga till krigsbruk. Nu börjades en liflig brefvexling mellan Kåratry och Gambetta, hvarunder den förre fordrade vapen och den senare lofvade sådana. Det fans 3,000 Chassepotgevär i Brest. Jag besvär er att lemna mig dem, telegraferade Kratry. Det skall ingifva förtröstan åt män, som sakna sådan med sina gamla musköter?. Som svar kom tillåtelsen, att ban egde att taga allt hvad han kunde anse mnödigt för sina operationer. Men när han skulle begagna sig af denna tillåtelse, ingingo kontraorder, och han fick ingenting. Den 23 nov. telegraserade Gambetta från Le Mans till Kåratry i Conlie, med uppmaning till honom att rycka framåt. Kom?, sade han, vi skola kämpa vid hvarandras sida; vi skola hejda preussarnes framsteg. Och d. 24: Jernvägsbolaget är beredt att omedelbart transportera edra trupper; håll eder i ofdning. Detta var kl. 2,15 f. m. Samma morgon kl. 4,5 finna vi ett telegram från Gambetta till direktören för artilleriet i Rennes, hvari säges: Formlig befallning att ej öfverlemna något, hvarken vapen eller ammunition, till br de Kratry eller hans löjtnanter utan bestämdt bemyndigande från mig. Inställ alla leveranser af patroner, batterier, mitraljöser etck. Han uppmanade således med en telegraftråd bretagnarne att handla och tillbakahöll med en annan de för dem oundgängliga föråderna. Det sans ett skepp vid namn Saint Laurent, hvilket gick fram och tillbaka mellan Nevyork och Brest, lastadt med krigsförråder, honom till en farlig motståndare; om han än lägsna angripande krafter. Der skulle man: