Göteborgsposten – 15 januari 1874, sida 2

— wynd. Hon är förändrad, hon har blifvit skön — märkvärdigt skön; men det är ännu samma oskyldiga uttryck i hennes bruna ögon, och jag kunde ej misstaga mig. Hon är mylady, lika säkert som jag är Ragee. — Och fastän ni förstod detta, lät ni henne gå? — Emedan jag förstod detta, grep jag henne plötsligt och kastade henne öfver balkongen ner i sjön, Hon 31 sin arm i fallet, mon höll sig ändock uppe och sam bort. Jag väntade till jag såg henne sjunka, och då sprang jag från stället. — Och hon är död nu — drunknad? — Nej! Jag var enfaldig. Jag skulle ha strypt henne. Hvarföre kastade jag henne i vattnet, som nästan kan kallas hennes element? Hade ej den der skadan i hennes arm tillkommit, skulle hon ha summit bort till andra stranden och ställt sig på banken och gjort narr af mig. Men onda makter skickade Gilbert Monk dit att söka efter henne: Han slog mig till marken — jag skall ej glömma honom för det — och sam ut och räddade mylady. Y Hon skyndade att berätta hvad som vidare händt under natten. Miss Monk lyssnade med spänd uppmärksamhet. — Gilbert är den som står i spetsen för alltsammans, sade Sylvia slutligen. Och dock kan jag ej förstå, hvarföro han skulle vilja bringa mig i förderf. Han ryckte henne ur grafven. Allt detta är klart för mig nu. Och han har något ändamål med att uppträda som hennes beskyddare. Men hvad kan det vara? Han älskade henne ej. — Jag kan blicka in i hala hemligheten, sade den gamla hinduqvinnan. Förhållandet är, att han upptäckt hvem hon är. Ni vet, miss, att hon ej kände sina föräldrar. Gilbert har fått reda på hemligheten. Hon är at ädelt blod — mån kan se det på hennes patriciska skönhet och på hela hennes person. Hon ser ut som en prin