Göteborgsposten – 13 januari 1874, sida 3

Fåderlekstelegrammck ar SåkGagd Mise dddd ologiska centralanstalten i Stockholm till bärvar. Handelsförening innehåller följande: Barometerfall 5fver hela Skandinavien, starkast på Norges nordlestkust. Vinden på alla punkter SV. eller 5., frisk ller hård. Blott i Bodö 0. Flerstädes i Sverige och Norge snö eller regn. Fortfarande hög temperatur. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Paris den 6 januari 1874. Julhelgen — det lilla som man här märker derat — har förflutit utan någon särskild episod, som förtjenar att omtalas, och i dag på trettondedagen (som, i parentes sagdt, icke firas som helgdag) äter man sin tre konungars kaka och dermed är allt hvad som hörer till julen elut, utom att de små marknadsstånden på boulevarderna ännu få stå qvar en vecka af gunst och nåde, och såsom en ergättning för de några dagars regnväder, som inträffade vid nyärstiden och gjorde afbrott i kommersen. — Trettondedagskakan, hvarom jag nyss nämde, är för mången en dyr mat. Det är nemligen bruket inom nästan hvarje familj att till den diner, hvarvid den serveras, inbjuda vänner och fränder, och den uti laget som erhåller en i kakan inbakad böna åtnjuter den äran att blifva uteedd till trettondedags-kung. Men som all slags upphöjelse här i verlden har sitt vederspel, så åligger honom också att gifva sina undersåter en festlig traktat, hvilket i hus der det inte är så noga, kan ske genom efterskickandet af några champagnebuteljer att tömmas vid tillfället, men eljest måste ega rum under formen af en särskild bjudning. Det är under så fatta omständigheter icke att undra på om en eller annan med ekonomiska anlag väl utrustad gäst söker att helt simpelt svälja bönan hel för att dymedelst komma ifrån saken för billigaste pris och med bibehållen honnör; men det är också för att förekomma detta lilla knep som en försigtig husmoder inlägger bönan i kakan så stor, att man åtminstone skall ha den tilltredsställelsen att se en snål gäst, om han vill undandraga sig sin pligt, sätta ibjäl sig på kuppen. I nyårsmarknaden, för hvilken det för hvarje år gäller att bitta på någon ny leksak med någon politisk allusion, är det i år isynnerhet två som varit begärliga. Den ena heter de fyra partiorna och utgöres af ett litet tåg försedt med fyra knutar, hvilka det är konsten att allesammans upplösa på en gång. Den andra heter fusions-snurran, och utgöres af en sådan pjes, som namnet angifver, målad i de tre franska färgerna, hvilka vid snurrans hastiga kringsvängande sammansmälta och visa sig som den legitima färgen, hvitt. Den svenska damqvartetten, om hvilken jag i mitt föregående bref nämnde, uppträdde i söndags för första gången på en af hr Pasdeloups berömda, populära konserter, och de kritici, som redan yttrat sig derom, ha gjort det med ganska mycket loford. Qvartetten tyckes för öfrigt ha utsigter att lyckas bra, och den har synbarligen en van och skicklig impresario. Man ser något så när öfverallt gigantiska rosenröda affischer uppslagna med de fyra unga damernas porträtter och underskriften: elever från det kongl. musik-konservatoriet i Stockholm. I går gafs en profkongert uteslutande för pressens medlemmar, och i dag eller i morgon gifves den första konserten för allmänheten, Det hade skett ett litet misstag i afseende på inbjudningarne till gårdagskonserten, som kansko hade kunnat medföra menliga följder; alla bjudningskorten hade nemligen skickats i ofrankerade bref, hvilka, såsom vanligen sker med dylika bref, icke blefvo mottagna af adressaterna. Lyckligtvis blef dock detta rättadt. — Konserternas tid börjar just nu, och qvärtetten har biträde af en hel mängd bekanta virtuoser, så att det är anledning hoppas, att den musikaliska publiken, som alltid väl hittar vägen till Salle Herz, äfven nu skall infinna sig talrikt, ehuru priset (10 francs och 5 francs) synbarligen icke är beräknadt för den stora publiken: d Denna skulle heller icke förstå den svenseka sången, hvarken orden naturligtvis, ej bela ler melodierna, och den väljer i allt fall heldre andra förlustelselokaler än Salle Herz. Mu, siken eller melodien är för fransmännen i alle mänhet ingenting annat än ett bihang till or. den, och man vill för resten ha så mycket MÅ aktion med som möjligt. Derföre äro de franska chansonnetterna, vare sig att de föredragas med eller utan kostym, alltid ett slags I sceniska kupletter, och de föredragas såsom i sådana. Detta gäller både om den komiska 5 genren, i hvilken för närvarande Möre AngotI visorna fortfarande äro de populäraste, och om 2 den mera högtidliga och patriotiska, der Ky38 Pacsiererna vid Roichshoffen alltjemt står på första linien, sekunderad af gamle Böravger, m I som aldrig förlorar sin dragningskraft på fransor männen. Allt det der får man höra på Alca18 I zar, Eldorado, Folies Bergåres m. fl. ställen, a dor för öfrigt såsom intermeder förekomma 13 paletter, apdans, lejonförevisningar och dylikt, för att icke tala om säsongens hittillsvarande syreat attractions inom dessa kretsar, rhundmenniskan och hans son samt lillie Chri stine, det sällsamma fenomenet af två hop p-växta sjungande negermamseller. Denna två n, höfdasåe och fyrbenta varelse är så god och or j ger om söndag en dåjeuner på Grand Hotel na hvartill jag har haft tillfälle att so ett bjud el-ningskort med blomsterornamentor och andr: i-granlåter, omkransande en näktergal med tvi a; hufvuden för öfrigt så lydande: inMille Millie Christine utbedjer sig, såson ag. on erinran af pressens välvilliga mottagand et. I och i den önskan att före sin asresa få till pefälle att uttrycka hela sin tacksamhet, att h I . ville göra henne den äran att intaga e 9 AAJHA et a nn TT