Göteborgsposten – 13 januari 1874, sida 3

Ön Island. Konungen af Danmark har i dessa dagar utfärdat en ny Författning för Islands särskilda angelägenheter, hvilken är ett vänligt tillmötesgående af öbefolkningens uttalade önskningar och torde en gång för alla göra slut på det orättvisa pratet om Danmarks luet att förtrycka denna ö — ett prat hvilket funnit genljud i vår lättsängda samtidas på platsen brokiga spalter. Den nya författningen, som är ett vigtigt aktstycke, hvadan vi skynda att återgifva den ioledes med följande ord: Vi Christian DT etc. göre veterligt: Sedan det isländska Altbinget upprepade gånger förelagts förslag till ordnandet at de isländska författningsförhållandena, utan att det lyckats att erhålla tbingets anslutning till desamma, har det i förlidet år hållna Althinget dels i en ingifven underdånig anhållan, dels i en sig dertill underdånigt slutande adress uttalat den önskan, att Vi måtte skänka Island en konstitutionel författning för dess särskilda angelägenheter, framför allt så att den kunde träda i kraft under innevarande, för Island minnesvärda år. I det Vi funnit Oss föranledda att tillmötesgå den sålunda från vårt kära och trogna Althing ingångna begäran, hafva Vi allerhögst beslutat att, å grundvalen af de författningsförslag som förut ramlagts för Althinget och väsentligen med hänsyn till de från, thingets sida framhållna förslagspunkter, gifva följande författningslag för Islands särskilda angelägenheter. Lagens första paragraker lyda sålunda: 81. I alla angelägenheter, hvilka, i enlighet med lagen om Islands författningsenliga ställning i riket af d. 2 januari 1871 5 3, äro särskilda för Island, har landet sin egen lagstiftning och förvaltning, så att den lagstiftande makten hvilar hos konungep och Althinget i förening, den verkställande makten hos konungen och den dömande makten hos domstolarne. På grund af nämnde lags 8 2 utöfrar Island deremot, så länge det icke är representeradt på riksdagen, ingen andel i lagstiftningsmakten med hänsyn till rikets allmänna angelägenheter, emedan det å andra sidan icke heller skall under tiden af Island utkräfvas något bidrag till rikets allmänna behof. 8 2. Konungen har med de i denna författningslag faststälda inskränkningar högsta myndigheten öfver Islands alla särskilda angelägenheter och utöfvar den genom ministern för Island. Der högsta lokala myndigheten på Island öfverlåtes under ministerns ansvar till en af konungen utnämnd landshöfdiog, som skall vara bosatt på sjelfva ön. Landshöfdingens verksamhetsområde bestämmes at konungen. 83. Ministern är ansvarig för författningslagens hållande. Althinget gör för. sin del ansvar gällande mot ministern efter de regler, hvilka skole