Göteborgsposten – 13 januari 1874, sida 1

— — —— —— gamla Ragee på mig som en tigrinna. Jag gjorde motstånd, men hon höll mig fast. Hon släpade mig hit, till balkongen, i andra våningen; hon talade till mig, och under det jag stod med ryggen vänd mot henne, smög hon sig bakom mig och kastade mig plötsligt i vattnet. — Jag förstår nu. : — Jag. simmer förträffligt, men i fallet slog jag min arm mot stenarne i den ofulländade bryggan, och detta gjorde att jag ej kunde begagna mig af min simfördighet så bra som jag under vänliga förhållanden skulle kunnat göra. Jag kommer ihåg, att jag ropade, men sedan minnes jag ej någonting förr än jag såg er här. Monk gick några gånger. af och an i rummet. — Bernice, sade han plötsligt, hvem är er bäste vän? — Ni, svarade den unga marquisinnan enkelt och med en barnslig tillit, som borde ha väckt hans bättre natur, — Ja, jag är er bäste vän, Bearnice. Deuna qväll har jeg ånyo räddat ert lif. Jag har bevisat mig vara en sann vän till er. Vill ni derföre ha förtroende till mig i det yttersta, Bernice? Vill ni gå min önskan till mötes och låta mig föra er tillbaka till Mawr Castle? ÄUarquisinnans ansigte blef ännu blekare, men hon svarade i temligen fast ton: — Såsom vi säger, Gilbert, har jag er att tacka för allt, och, om ni så önskar skall jag resa tillbaka till Wales och — och lemna Roy och detta kära hem, som jag älskat — och — och allt — : — Och den mordiska gamla hinduqvinnan, som ej skall gifva sig ro förr än hon tagit ert lif, afbröt Monk; det vill säga, om ni qvarstannar här. Jag måste föra er till. en plats, der ni ej behöfver frukta hennes elakhet. Den gamla varelsen hyeer utomordentlig tillgifvenhet för Sylvia, och hon vet, att Sylvia är förlofvad med Chetwynd, och fruktar att ni ämnar förhindra deras giftermål, Deras giftermål skulle vara lagligt naturligtvis — eftersom ni i