Göteborgsposten – 3 januari 1874, sida 1

AAA — om — har väckt mycken uppmärksamhet och varit töromål för många utläggningar. Efter hvad som förtäljes, lärer den dock ha varit välbetänkt, ty det heter att förberedelser hade blifvit gjorda för en ovation åt den fångne. Möjligen hade härigenom en kontra-demonstration kunnat uppstå, men äfven om detta icke precist hade behöft befaras i det fredliga Versailles, så hade detta dock alltid inneburit en offentlig opinionsyttring emot en laglig dom, som det var önskligt att undvika. Medan den ena krigskamraten på detta sätt bortföres i en skymflig fångenskap, göras stora förberedelser för att den andra på ett praktfullt sätt må kunna uppbära den höga ställning, som hans land uppdragit åt honom. I Elyse-palatset arbetas oförtrutet för att göra allting färdigt till de begge stora baler, som presidenten-marskalken der skall gifva i januari månad. I trädgården uppföres t. ex. ett helt annex till palatset, ämnadt att utgöra en täckt promenadsalong, hvars dekorering är anförtrodd åt staden Paris stora trädgårdsarkitekt, skaparen af den moderna Boulognerskogen och af Monceau-parken, hr Alphand. Hr Alphand, som visserligen har till ein disposition staden Paris magnifika drifhus, kan emellertid nu icke få slösa på samma sätt som det stod honom fritt till baron Haussmanns storartade baler i Hotel de Ville under kejsardömets tid. Det parisiska kommunalrådet är alltför demokratiskt af sig att vilja kosta på några dyrbara tillstälningar, äfven om pariserborgarne skulle för hvarje sådan fest få sin dryga andel med af de några hundra tusen francs, som de inbjudna gästerna skola komma att sätta i rörelse, och nationalförsamlingen i Versailles, som icke älskar Paris, har inalles till begge festerna icke anslagil mer än, jag tror, 6000 francs. Detta skall emellertid icke hindra att festerna, de första mera allmänna officiela fester som gifvits sedan 1870, skola blifva högst lysande i alla möjliga afseenden — kanske med undantag af buffeten. De af våra landsmän, som tänka på att få vara med, göra emellertid bäst i att skynda sig med att söka få biljetter. Endast ett ganska inskränkt antal lärer komma att stå till att få genom beskickningarne, och det är således att förutse att vår artige och beredvillige legationssekreterares välvilja skall komma: att sättas på ett hårdt prof. Jag har nyligen sett en annons om, att en svensk damqvartett skall gifva en serie konserter i Salle Herz. Jag hoppas för de unga damernas skull, att de ha en god impresario, som förstår att, med de medel, som här brukas, väcka uppmärksamheten på de påtänkta konserterna och på förhand intressera publiken. Annars är det att befara, att resultatet icke kommer att svara mot de unga artisternas väntan och förtjenst. Utan puff går ingenting framåt inom konstnärsverlden här i Paris, och det ändå inte puf på det oskyldiga sätt, som kanske äfven i Sverige någon gång användes, utan riktig generalpuff, isynnerhet när det är frågan om någonting spritt nytt. Den, som möjligen kan vara hugad att häremot åberopa Christina Nilssons exempel, visar derigenom, att han ej riktigt känner förhållandena dervidlag. ÄÅfven på andra områden torde nog puff vara någonting nödvändigt, men det får lof att vara puff med måtta. Derpå är hr Ohan Dimirgian, konungens af Sverige stallmästare, ett exempel. Jag vet att den svenska pressen redan något sysselsatt sig med den broschyr, som under ofvannämnde titel och namn för en tid sedan här utgafs till Henrik V:s och i allmänhet tronens och altarets förherrligande och försvar. För ett par dagar sedan innehöll tidningen Constitutionnel en lång biografisk artikel om vår egyptier, hvari han blifver temligen skoningslöst åtgången. Då denna uppsats förskrifver sig från Sverige, förklaras deraf hvarföre deruti icke meddelas den pikanta historia, hvarmed hr D. här uppträdt, och hvilken jag derföre tsger mig friheten omtala. : Hr D. berättar nemligen för dem, som vilja höra honom, att han råkat i onåd hos konung Oscar II derföre att han varit vittne samt till och med anordnaren af — ett hemligt giftermål, som vår aflidne konung skulle ha ingått i Aachen under sitt sista vistande derstädes. Gemålen skulle vara en polsk grefvinna, hvars namn jag icke vill uppge, då hon möjligen sjelf är okunnig om hela historien. De tillägg, hvarmed densamma utbroderas, anser jag mig icke heller kunna anföra, då de äro i all sin orimlighet af en alltför skandalös natur. Vare det nog sagdt, att när kung Carl af döden hindrades från att till sin drottning upphöja den, med hvilken han ingått sitt hemliga giftermål, blef det hr Dimirgian, som efter hans egen utsago vardt syndabocken, och han förvisades vid lifsstraff från Sverige. Det befängdaste af alltsammans är emellertid, att det verkligen kan finnas folk, som tro denna historia. Jag har åtminstone träffat en, som tycktes vara färdig att undergå eld och vattenprofvet på dess sannfärdighet. —— P t——fa0cr— Göteborg den 3 januari 1874,