Göteborgsposten – 31 december 1874, sida 2

Från Utlandet. Dertill manad af flere franska deputerade af venstern, hvilka för en tid sedan bragte å bane Frankrikes utrikes angelägenheter, har utrikesministern hertigen af Decazes låtit utarbeta en gul bok, hvilken blifvit, efter hvad vi förut nämnt, utdelad till nationalförsamlingens medlemmar. Frankrike har sedan sitt nederlag haft så fullt upp att göra med sina inre förhållanden, att den yttre politiken trädt helt och hållet i bakgrunden, och den inskränkte sig tills helt nyligen blott till utförandet af fredsfördraget med Tyskland, för att landet måtte bli friadt från de främmande trupperna. Det är under dessa omständigheter naturligt, att den gula boken icke företer synnerligt af intresse. Oppositionen ville iörnämligast komma på det klara med franska regeringens hållning gentemot Italien, men efter hvad som meddelas om innehållet af den gula boken, tyckas alls inga diplomatiska depescher af vigt hatva vexlats mellan de båda makterna, ty det finnes i samliogen ej ett enda aktstycke, som berör Italien eller den romerska stolen. De framlagda aktstyckena handla om spanska angelägenheter, förvecklingen mellan romersk-katolikerna och de grekiskt-katolske i Bathlehem, den nya militärlagens tillämpning på fransmän, hvilka äro födde i utlandet eller der uppehålla sig, den tysk-franska liqvidationskommissionon, den påtänkta öfverenskommelsen angående sammanstötningen mellan fartyg, uppsägandet af handelsfördraget mellan Frankrike och Ryssland, hållandet af en myntkonferens och medlen att trygga fabrikanter mot, att deras fabriksstämplar eftergöras. I spetsen för aktetyckena står det cirkulär, som hertigen af Broglie tillstälde de franska sändebuden, då marskalk Mac Mahon aflöste Thiers, och derefter följer det cirkulär, som hertigen utfärdade i anledning deraf, att marskalken valts till president för sju år. Ett tredje cirkulär, hvilket är dateradt d. 7 dec. och icke förut varit offentliggjordt, lyder sålunda: Då min föregångare genom sin depesch af d. 25 nov. underrättade eder om, att marskalk Mac Mahons myndighet blifvit förlängd, tillade han, att ingen ändring skulle göras i det program, som republikens president gjort till rättesnöre för sig i sitt förhållande till de främmande makterna, och några dagar senare, då jag öfvertog utrikesministeriet, gaf jag eder samma försäkran, i det jag bad eder upprepa den för den regering, hos hvilken ni är anstäld. Sedan dess har jag från alla håll mottagit bevis på den tillfredsställelse och tillit, som nationalförsamlingens beslut väckt hos de främmande regeringarne, och eftersom marskalken jemväl personligen mottaI git lyckonskningar, har jag häraf måst draga den