Göteborgsposten – 31 december 1874, sida 1

i en ålervändsgränd, mycket svår att komma ut ifrån: ja det är till och med sannolikt att åtskilliga af de mera skarpsynta redan börjat inse att den efterlängtade lösningen blir grumlig och får en bitter bismak, och att den fine satirikorn kapten Casparsson fullkomligt riktigt karakteriserade statsutskottets af landtmannapartiet högt prisade opus, då han yttrade: Vid genomläsandet af utskottets förslag kom jag ovillkorligen att tänka på den der scenen i Shakspeares Hamlet, der denne gifver en teatralisk föreställning för konungen, med hemligt syfte att under pjesens gång ransaka hans sjals innersta gömslen; och då konungen, berörd af framställningens naturtrohet frågar: hur beter pjesen, med den oskyldigaste uppsyn svarar: — råttfällan. Derefter visade hr Casparsson att då, såsom förhållandet nu var med statsutskottets förslag, den ena statsmakten begagnar till den andra tvetydiga eller mångtydiga uttryckssätt, så är äfven det Åatt utlägga en fälla — och så yttrade talaren med nästan lika oskyldig uppsyn som Hamlet: Hvem som kommer att fastna i fällan, tillåter jag mig icke att afgöra, men att någon gör det, derom är jag fullt öfvertygad. Må man derföre icke undra på om de af landtmannaflocken, som ega starkare reflexionsförmåga, efter återkomsten till sina hem, alltsom ottast när de rikta sin tanke på statsutskottets utlåtande n:r 93 utropa: råttfälla, ollsr icks-råttfälla — det är fråhan. Sedan åden brännande frågan vid 1873 års riksdag nu behandlats, återstår blott att kasta en blick på riksdagspartiornas skaplynne och ställning. i