Göteborgsposten – 30 december 1874, sida 1

rat ein unga husfru. Ständigt tänkte har vå henne. Hans plan tycktes föra honom närmare henne. Han egnade föga uppmärksamhet åt hvad Sylvia gjorde. Det var afgjordt, att han skulle gifte sig med henne, och haa var nöjd med att låta henne vara ensam och få vara ensam. Under degen sågo de oj mycket af hvarandra, men han tillbragte sina aftnar med henne i salongen eller musikrummet, och Sylvia fann honom mera beradvillig att tala om sin minnesskola än om kärlek — om sin förlorade hustru än om ett nytt gifterraål. En afton i april månad, som detta år var ovanligt vacker och företedåe solskeo. blommor och en tjusande grönska, vandrade lord Cactwynd bort till förvaltarens villa för att meddela sig röraode någon ny id6, som han fått i afseende på sitt faroritämno — skolan. Sylvic ver sysselsatt med lady Welby, som kommit för stt dinera hos miss Monk och inspektera hennes utstyrsel eller så mycket deraf, som var färdigt och kunde inspekteras. Gilbert Monk smög omkring i de öfre rummen och på vinden, såsom vanligt, obemärkt af alla utom den gamla indiska qvinnan, Ragee, hvars lif på senaste tiden varit utmärkt för en oupphörlig vaksamhet och oro. Från den ena undangömda vrån till den andra smög sig gamla Ragee och höll ögonen på honom. Men ingenting inträffade, som vidare ådrog sig hennos uppmärksamhet. Bernice visade sig ej. Chetwynd tillbragte aftonen i förvaltarons kontor samtalande om hvad som låg honom på hjertat. Klockan var öfver tio, då han tog afsked och anträdde återvägen hem på en privat stig genom parken. Hvad var detta? Några famnar frammanför, på en punkt der en bred alle korsade den stig lord Chetwynd vandrade, såg hon i det klara månskenet en hvit skepnad, hvars ansigte var vändt mot honom och hvars armer sträcktes mot honom. Hen stannade liksom förtrollad.