Göteborgsposten – 29 december 1874, sida 1

dnnnn.ncrct Aiiiitpp x g c g ssdgdg F :::7 : -m-mism))7I1ir eemndmir 77 :-:meeie — AAOO m— mm ———0Å dring; och från Fjellbacka lärer redan en petition af följande innehåll till K. M. afgått: S. A. K Den tiden) är snart för handen, då E. K. M:ts befallningshafvandes öfver Göteborgs och Bohuslän kungörelse af den 2 oktober 1872 rörande fisket af skarpsill inom detta län skall tillämpas, och ännu hafva vi icke förnummit, att någon mildring uti detta påbud blifvit beviljad. Vi måste säledes befara, att denna vår nåring helt och hållet ruinerande lag kommer att med nästa års ingång sättas i verket och oss derigenom tillskyndas en förlust, hvars följder vi knappast na beräkna. Konungens befallningshafvandes kungörelse, grundad på K. M:te nådiga bref af d. 19 juli 1872, föreskrifver nemligen att skarpsill ej får fångas uti vadar, hvarå maskorna äro finare än att en balf decimaltums afstånd finnes mellan knutarne äfven i bröstet, det vill säga, att omkretsen af maskan invändigt måste hålla minst två decimaltum, under det att den till anjovisberedning mest använda medelstora skarpsillen icke håller mer än en och trefjerdedels decimaltum i omkrets, och då nu vidare en sillvad, i motsats mot förhållandet å skötar eller garn, måste vara i bröstet försedd med så små maskor, att aldrig någon betydligare gillmängd kan sätta sig fast uti desamma, t etta skulle försvåra eller rent af omöjliggöra ragningen och upptagningen at vaden samt förhindra det späda ynglets undflyende och dessutom den efter det vaden blifvit upptagen utplockade skarpsillen är oduglig till såväl anjovisberedning som saltning; så finner E. K. M:t, att det, genom stadgandet af detta i förhållande till fiskens storlek alltför stora minimimått på maskorna, blifvit otänkbart för oss att fånga skarpsill med vad; och då vid Bohusläns kust fiske med nät eller garn efter denna fisksort icke kan löna sig såsom dels olämpligt och dels för litet gifvande, så är tydligt, att enom allt skarpsillflske i sjelfva verket är för oss fullständigt omöjliggjordt. : Vi känna icke de skäl, som ligga till grund för detta förbud, som väl icke kan vara tillkommet af farhäga att vi med vårt vadfiske skulle förstöra leken eller det späda ynglet, alldenstund vårt fiske försiggår på hösten och vintren, under det att skarpsillens lek inträffar om sommaren, och hela vårt fiskesätt utgår på att icke uppfånga det späda ynglet, hvilket är otjenligt till anjovisberedning och hblandadt bland fångsten högst betydligt förringar densammas värde; men vi förmoda att det tillkommit i afsigt att förhindra uppfångandet af den så kallade lottsillen, som är den ännu icke aflingsföra afkomman af den egentliga sillen. På detta skäl kan dock ej ett sådant förbud grundas; ty dels förekommer lottsill endast udantagsvis under vårt fiske, dels är bestämmelsen om en half qvadratdecimaltums storlek å maskorna invändigt icke nog skyddande, enär densamma ja icke förhindrar lottsillens uppfångande. Kungörelsen förbjuder vidare allt fiske af skarpsill med vad från den 1 mars till den 1 oktober, säledes hela sju månader då detta fiske oss veterligen under hela äret är tillåtet öfver allt vid Sveriges kuster atom vid Bohusläns, och det med hurudan redskap som helst. S. A. K! Vi bönfalla i djupaste underdänighet att E. K. Maj:t nådigst ville låta tills vidare anstå med tilllämpningen af detta förbud och tillåta oss begagna vår kostsamma med möda förvärfvade redskap så som tillförene samt fortsätta med och vidare upparbeta vår näring, hvaraf hela vårt samhälle och en ej ringa del af den kringliggande skärgården hafva sitt hufvudsakliga uppehälle, en näring som ensamt för Fjellbacka inbringade omkring 150,000 rår rmt årligen, och för hvars bedrifvande kostbara byggnader blifvit uppförda och som lemnar tillfälle en riklig förtjenst äfven åt qvinnor och barn samt arbete åt talrika handtverkare; vi bönfalla att E. K. M. täcktes afvakta resultatet af den af E. K. M. nådigst anbefallda undersökning af sillfiskerierna, hvilker väl skall utreda huruvida vårt sått att fiska karpsill kan menligt inverka på detta fiskes framtida bestånd eller icke. Fullt förvissade som vi äro att denna undersökning skall ådagalägga våra skarpsillvadars oskuld, bönfalla vi blott om detta uppskof i tillämpningen af kungörelsen och våga hoppas att E. K. M. sjelf skall inse, att ett sådant uppskof icke kan medföra någon våda för fiskets bestånd, då vii så långliga tider utan ringaste märkbar skada begagnat vår redskap, men att man, genom att blott ett år tillstänga vår snart sagdt enda och bästa förvärfskälla, kan tillskynda oss och vår näring en oberäknelig skada. Med djupaste etc. etc. Från Köpenhamn akrifves, att svensknorska sändebudet derstädes, frih. L. G. BeckFriis, som vistats ute på resor sedan slutet af september, nu åtorvändt dit och återtagit sin ministerpost, som under tiden föreståtts af legationssekreteraren, kammarh. W. Aminoff Kungliga gåfvor. I Norrk. Tgr läses: Vid invigningen af Halsberg—Mjölby jernväg öfvorlemnade H. M:t konungen till trafikdirektören C. A. Norberg och stationsinspektoren i Motala K. Appelbom hvardera ett etui, innehällande armoch bröstskjortknappar af guld, besatta med ikta perlor. Från Warberg skrifver Red:s korresp. annandag jul: Såsom redan kändt är, blef följden af den senaste stormen för Nordhalland, att det blef totalt vrak. Ännu står fartyget på refvet, och ovisst är, om maskinen kan bergas. Huruvida egarne göra någon direkt förlust, är ej kändt, men samtalsvis har jag hört uppgifvas 5 å 6000 rdr utaf en af dem. Warberg har emellertid nu en grusad förhoppning mera! Det hör till sällsyntheterna att se ångare ligga i vår hamn vid denna tid. men i år firade icke mindre än två sådane sin julafton här, nemligen Svanen och en engelsk hafrelastare. Den förre afgick joldagamorgon söderut. aderleken är fortfarande ostadig med storm och regnbyar, julafton föll snö och i dag är det mont och vackert. så länga det varar