Göteborgsposten – 29 december 1874, sida 1

såg och qvarn (4 mantal) i Salems socken af Stockholms län är af possessionaton Carlsson på Fittja köpt af possessionaten Edin för en summa af 71,500 rdr. Inventarier åtfölja köpet. Eldeväda i Ulricehamn. Natten mellan lördagen och söndagen d. 21 d:s utbröt eld i en längre ladugårdsoch uthusbyggnad, tillhörande enkefru Kuylenstjernas vid Stora gatan i Ulricehamn belägna fastighet. Elden hade, då den först märktes, redan inne i byggnaden så starkt gripit omkring sig, att någon räddning af hvad som förvarades i densamma var omöjlig. Sålunda blefvo lågornas rof: 2:ne hästar, 6 st. kor, några svin samt en mängd fjäderfän, tröskad och otröskad gröda samt hö, åkerbruksoch körredskap m. m. Huru elden kommit lös kunde icke vid polieförhöret utrönas, men hade tjenstpigan på stället varit sist i ladugården och syaslat kl. mellan 9 och 10 på aftonen och dervid begagnat ljus. Elden tycktes hafva börjat i soderladan till fähuset. Man kan antaga, ehuru icke påstå det, att genom pigans vårdslöshet med elden denna olycka inträffade. Fastigheten, med det qvarstående boningshuset, var assurerad till 6000 rdr samt hela lösöreboet till 2000 rdr. Ytterligare mordbrand. Den sjette i ordningen af dessa illbragder föröfvades i måndags afton klockan något öfver 8 strax utanför Karlstad på fideikommisset Sandbäckens område, hvarest en höstack och en lada med inneliggande circa 350 snesar hafre nedbrunno. Ladan och grödan lära vara brandförsäkrade till 900 Rdr. Man har ännu ej lyckats erhålla epaning på föröfvaren af dessa uppropade dåd, hvilka helt sannolikt blifvit begängna af samma person inom den korta tiden af fögo mera än trenne veckor. Så väl stadens polis som häradets kronobetjening äro jemt i rörelse; och lyckas skola de väl en gång i sitt förehafvande. Ovanligt för årstiden. Från Wexiö skrifves d. 23 dec.: I går afton mellan kl. 7 och 8 drog en bagelby med störtregn och häftiga åskknallar öfver staden. Ny tidning. Julafton utkom i Lund profnummer på en ny tidning, som under benämning Tiden derstädes skall utgifvas hvarje lördag. Redaktör och ansvarig utgifvare blir hr J. A. Johansson Från Danmark skrifves, att Folketingets venster nu är betänkt på att tillse, hvad som kan från statens sida göras för att komma sträfsamma arbetare till hjelp isynnerhet vid sjukdom och då de af ålder blifvit orkeslösa. Då den nuvarande danska ministören ville för någon tid sedan göra försök i denna riktning, blef den ej understödd af partiet. Harboöre socken hotar nu att alldeles bortsköljas af det i år så upprörda och oroliga Vesterhafvet. Samtlige gasarbetarne i Köpenhamn ha nu återgått till sina sysselsättningar och skriftligen förklarat sig nöjde med sin förra aflöning. De skola ha förledts till striken af socialister. Qväkarne. Under det qväkarnes antal i England minskas mer och mer med hvarje dag, börja deremot qväkarne i Amerika att foga sina vanor efter andra menniskors. De lägga småningom bort sin egendomliga drägt; man kan nu få höra musik i deras hus, och man förmärker hos dem en ton af glädtighet, hvilken står i skarp motsats till deras förra dysterhet och skumma uppfattning af lifvet. Fredsmiddag. Då fredsvännerna för några dagar sedan gåfvo i Grand Hötel i Paris sin stora middag för den bekante engelske parlamentsledamoten och fredsvännen mr Richard, voro rätterna i full öfverensstämmelse med de deltagandes smak, i det att man serverades med små pastejer å lAlabama, tryflerade höns å la Cobden?, fredsbomber etc. Henri Vieuxtemps fiol är antagligen för alltid förstummad, och älskarne af hans sköna konst skola kanske aldrig mera få tillfälle att höra dessa herrliga toner, som han visste att locka ur sitt instrument, än suckande liufva som en nordisk folkvisa, än fantastiska och yrande som en caprice öfver det nyckfullaste af alla konststycken, Carnevale de Vonioe. Den sjukdom, hvaraf den store konstnären lider, är neml. en förlamning, hvilken isynnerhet angripit hans händer. Frankrikes marskalkar. At dessa ha inalles nio blifvit dömda till döden, sedan Gil. les de Laval, marskalk de Retz, som hängdeg i Nantes år 1440, men Bazaine är den end af dem, som icke undergått det ådömda död,