det väntade giftermålet, men Sylvia hade ej velat se nå gonting opassande i ett qvarstannande på Chetwynd Park och följaktligen afböjt anbudet. Lord Chetwynds vänner hade skrifvit gillande bre till både marquisen och Sylvia. De hade sagt rent ut att lorden kunde ha gjort ett bättre val — kunde ha gif sig med en af de färnämsta arftagerskor i landet, om har så velat; men miss Monk hade ett slags anspråk på honom, hon hade af hans egen mor blifvit utvald å honom, och på det hela taget var hon ett mycket passande parti för honom. Inom hnshållet hade, Sylvia Monk blifvit en persor af mycket framstående betydelse. Hon var den, son styrde och ledde allt. Hon hade klädsömmerskor frår London, ständigt anlände bodbetjenter derifrån med prof ver på varor. En person från den största juvelbutiken hade besökt Chetwynd Park medförande präktiga juveler till hennes påseende. Mises Monks stora klädrum företedde samma anblick som en bazar, Dyrbara spetsar från Bryssel, Alengon, Valenciennes och andra för tillverkning a spetsar berömda platser lågo kastade öfver de skarlakansröda sofforna och kring de stora toilettespeglarne och stolarne. Indiska schalar voro utbredda på ottomanerns och fåtöljerna, siden och sammet i olika färger prunkade öfverallt. Man skulle kunnat tro, att alla dessa förbere delser varit för en kunglig brud. Miss Monk hade en gränslös kärlek till lyx, och hor skydde inga uppoffringar för att vid detta tillfälle till. fredsställa sin smak i det afseendet. Oaktadt den böjelse för lättja, som äfven tillhörde hennes natur, tröttnade hor aldrig på att profva nya klädningar, juveler och schalar och alla hennes morgnar tillbragtes i klädrummet med sömmerskor och modehandlerskor. Hon försökte att känns sig trygg och säker om sin lycka, Hennes förlofning hade blifvit offentliggjord, och hvad skulle nu kunna hända som förmådde förhindra giftermålet? (Forts.)