Göteborg den 24 december 1873. Mer än en gång bar man med förnuftaskäl och grundliga, väl uppfattade erfarenheters bevisningskraft tillbakavisat det påståendet, att ett stigande välstånd och ett dermed i samband stående lifligare intresse för hushållning och matorielt förvärf skulle föra med sig en viss dåsighet eller åtminstone mindre litaktighet på det andliga området och en liknöjdbet för de ideella intressena, som icke skulle vara fri från sytptomer af slapphet i gedligt afseende. Vi vilja icke upprepa do slutledningar, man uppställt för denna motbevisning; vi vilja icke heller erinra om dessa erfaronhoter, med hvilka man belyst densamma. Vi vilja endast antyda, att en sund utveckling af de materiella tillgångarne och ett deraf följande varaktigt välstånd naturligtvis förutsätter hos ett folk en inneboende kraft, som sjelfva förvärfsarbetet mås vara egnadt att stärka. Om vi dersöre tro, att don stigande välmågan i vårt land är en följd icke blott af de goda korjunkturerna, utan äfven af växande