Gengångerskan. -) Roman af mrs Harriet Lewis. (ofvers från Engelskan). — Ett stort sällskap hade inbjudits efter middagen. Damerna Toro hem för att kläda sig till den större festen på qvällen, lady Fortescue drog sig tillbaka till sina en: skilda rum, och mr Tempest förenade eig med sin värd och några andra i biblioteket för att tillbripga några timmar i samtal. På salongen ånyo började fyllas, återvände värden med sina vänner dit. Sir Harry ställde sig, såsom ekyldigheten fordrade, bredvid lady Fortescue och bjelpte henne ott mottaga gästerna. Tempest öfvorhopades af artighet, som han mottog på ett blygsamt och kallt sätt. Lady Fortescue gjorde, stödd på bans arm, en tur genom praktrummen. — Vet ni, mr Tempest, sade hon småleende, att jog känner mig smått ond öfver ert qvinnohat, och jag har lofrat mig sjelf, att vår store tertar skall böja sitt högburna hufvud under en engelsk qvinnas ok? Inte? Ni misetänkte ej, att jag hyste sådana planer? Nåväl, jag har gifvit er en varning. Säkerligen bör en resande i hednviska rildmerker, hvilken ej förr på tio år sett en engelsk salong, vara högst känslig för en bildad engolek dames behag. Finnes det ej ett enda vackert ansigte i hopen, som gör intryck på er? Er köld är en utmaning, och det är min afsigt att ni skell bli förälskad denna sfton. Det ) Forte. fr. N:o 295.