Göteborgsposten – 18 december 1873, sida 1

ha — — — — Riksdags-Kaleidoskop 1873. (Åerblick och Vidråkning.) n 1V. B (Forts. fr. n:r 287). n Under det ännu de ofvan antydda motioI vy serna bosunno sig i det första utvecklingstadiet, höll hr krigsministern (d. 25 januari) f itt bekanta föredrag i Andra kammaren, på f. ippfordran af grefve Arvid Posse, hvilken, på o let att hvarkon han eller någon annan skulle g missföretå den innersta tanken, uppmanar le krigsministern förtydliga det yttrande ill statsrådaprotokollot i den k. propositionen, itt han icke ämnade fullt vidblifva de grunler, på hvilka föregående (armsorganisations förslag äro bygda. Med anledning häraf förklarade hr krigsministern nu, att han redan i den meningsskiljaktighet, som under föregående riksdagar vid försvarsfrågans behandling yppat sig angående indelningsverket, funnit skäl att vid uppgörande af det törslag till förändringar i vår härordning, hvilket är under utarbetande, icko utgå från antagandet at detta indelningsverks fortfarande och ovilkorliga bestånd, utan bygga förslaget på grunder, hvilka icke omöjliggöra öfvergången till ett annat sätt än indelningsverket, för anskaffande och underhåll af stamtrupp, och hvilka grunder ätven kunna bestå så väl under som efter en sådan öfvergång, om och när den kan anses blifva nödvändig. Detta om en viss taktisk skicklighet vittnande föredrag bringade frih. John Erioson gevast till högsta graden af förtjusning, och han blef nu — sannolikt för första gången under bela sin lefnad — vältalig, eller åtminstone något ditåt. Ändtligen hade nu den åsigt, för hvilken frih. Ericson under flera år kämpat, Vunnit erkännande från ett håll, der den kan bringas till genomförande, och i hr krigsministerns kuttryckliga förklaringfann frih. E.. att -dödsdomn var sild öfver indelningsverket såsom millttärisk institution-. För honom och det parti, hvartill han hörde, var det ett verkligt nöje, att hr krigsministern så yttrat Big; tacksamhet — och åter tacksamhet öfverflödade derföre. Sannolikt hade hvarken hr krigsministern eller någon annan dittills haft den aflägsnaste aning om, att frih. Ericson skulle vara så hemma i blomsterspråket. Men redan två dagar derefter hade det tystuat, förtjusningen slocknat och i stället framstod misstron till krigaministorns initiativa kraft. Landtmannapartiets skriskunnige förare tog sig till och med sriheten att i Dagens Nyheterpersiflera hr krigsministern sägande: -på grefve Arvid Posse i lördagens plenum af krigsministern blef underrivtad om att det armsoranisationsförslag, som är under utarbetning, skall blifva bygdt på grunder, som äro lämpliga både med och utan indelt stam, föreställa vi oss att Andra kammarens ledamöter måtte funnit sig i samma dilemma, som det japanska folket skulle komma uti, om det finge veta, att den ena eller andra religionen vore den rätta — ett dilemma, som visserligen för allmänheten ej blir mindre derigenom, att krigsministerns yttrande, om än blott svagt och otydligh tycktes bekräfta den under förra hosten uppkomna tron, att det var hr krigsministerna afalgi att uppgisva den indelta stammene. Häraf visade sig, att landtmannapartiot hade väntat och fordrade ändå bestämdare uttalanden at hr krigsministern och i allt fall ville binda honom vid den tolkning: af hans yttrande, som partiet på egen hand och i öf verensstämmelse med sina intressen företagit. Men det var naturligtvis af lika stor vigt, att, medan ännu grundskatteech indelningsvorksmotionorna hvilade på bästa sadersarm — i statsutskottet —, låta både detta och allmänheten veta, att det var landtmannapartiet eneamt, som satt med alla trumfen på hand. I den syftningen var den ofvan antydde skrifkunnige föraren outtröttlig iDogens Nyheter. Sålunda afrättades redan d. 7 februari både contorn för dess bascule-program (som icke heller fförtjonade ett bättre öde) och äcven just de begge centralisthöfdingarne, grefve Sparre och hr Carlön, hvilka utan tvifvel för sitt visade -tillmoteagåonde hade påräknat ett hyggligare bemötande. Deras nu ingångna vänskap jemfördes — i Dagens Nyheter — mera träffande än grannlaga, med Herodes och Pilati vänskap.) mm mm pm eta MM FA MM — ) Af häradshöfd. Carlns och grefve Erik Sparres d. 22 januari innev. år här ofvan citerade yitranden framgår, aft de voro fullt beredda underkasta sig majoritetens i Andra kammaren anspråk, och eft den sistvåmnde särskildt apostroferade d:r Dicksov. som dristat uttala åsigter, hvilka ej delades af flertalet af den sidas talare, som han ansåg sig tillhöra — hvarmed förgtods det just då bildade centerpartiet. Vid pass Atta dagar derefter innehöl! Östgöta Correspondenten en uppsats, hvilken d. 12 februari reproducerades i Nya Dagl. Allehanda, och i hvilken hr Carry Treffenberg ganska skarpt an greps, emedan han skulle varit den ende, som ut tryckligen hade förklarat, att det numera ej kunde